Etikett: Betyg 3

Kent Werne – Allt är en konspiration(Del 1 och 2)

Konspirationsteorier kan ju vara lite kittlande att läsa om, lite som att läsa en Ding Ding värld. Och är det så att det finns ett antal män, för det är nästan bara män, som snöar in på att det inte var Lee Harvey Oswald som sköt JFK eller att månlandningen var fake och ägnar sitt liv till det så må det väl vara hänt. Det kanske är mest synd om dom och deras anhöriga. Men tyvärr är det inte alltid lika oskyldigt. För om någon på alvar tror viss grupp/religion ligger bakom allt ont och man tar till sprängmedel och vapen för att försöka sätta stop för det i Oslo, Oklahoma City eller Malmö är det inte lika oskyldigt.

I den här boken tar frilansjournalisten Kent Werne med oss på en resa genom århundradena. Han går till botten och visar vad som är källan till många av de myter och historier som ligger till grund för dagens mest kända konspirationsteorier. För det finns ett antal teman som går igen. Som att spektakulära mord eller terrordåd som 9/11 eller mordet på JFK egentligen var iscensatta av amerikanska staten. Eller att världens egentligen styrs av ett judiskt råd, eller av Bilderbergergruppen eller av Illuminati. Att just peka ut judar att ligga bakom allt ont är ju tyvärr väldigt vanligt när det gäller konspirationsteorier.

Det som utmärker en konspirationsteori är just att den inte kan bevisas vara sann. Speciellt de där staten eller media ligger bakom det hela. För desto mer någon försöker bevisa dess brister desto mer pekar det på att konspirationsteorin är sann. Precis som Fake news, Sverigedemokraternas eller Donald Trumps retorik. Så att förstå hur dessa män(niskor) tänker och resonerar kan vara en god anledning att lyssna på den här boken. Det är intressant när Werne intervjuar olika personer som tror konspirationsteorier. Då framkommer ju att tror man på en så är ju inte steget så långt att tro på alla. Något som gör att desto djupare du gräver desto närmare kommer du att verkligen tror att världen styrs av gröna ödlor som bor i ett kaninhål.

Sist måste jag lyfta upp Fredde Granbergs inläsning, riktigt bra.

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg:

0

Camilla Grebe – Dvalan

Precis som i Grebes senaste bok, Husdjuret, är det en ung kille som står i centrum. Samuel är en kille i en av Stockholms södra förorter som är på väg in i kriminalitet och efter att den hjälpsamma mamman försöker sätta ner foten måste han fly. Samtidigt hittas ett antal kroppar i vattnet och en liten flicka faller ut från ett fönster. Vi får följa dessa något spretiga historier genom 4-5 olika personers perspektiv. Allt utvecklar sig till en klassisk deckare, polisen jagar okänd brottsling. Välskrivet och spännande fram till det är en fjärdedel kvar av boken. Där tappar jag förtroendet för boken och när jag tappat det är det svårt att hämta upp det igen. I den här boken skedde det när polisen börjar jaga brottslingar utifrån tolkningar av en dikt dom tittat. Att polisen skulle agera på de sättet känns så osannolikt så att det ät svårt att tro på något efter det. Så en i övrigt spännande och intressant bok faller platt.

Så tyvärr inte ens Katarina Ewerlöfs uppläsning räddar den haltande historien.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg:

0

Jan Guillou – De som dödar drömmar sover aldrig

Nu har Brobyggarserien kommit fram till 70-talet. Ett årtionde som präglades av tyska terrorister, Vietnamkriget, Watergate och i Sverige IB affären. Den sistnämnda något som författaren själv var i högsta grad inblandad i. Som i flera av hans andra böcker gestaltas han själv av Erik Ponti. Även om det här är en roman så är det ju verkliga händelser som boken bygger på. Just IB affären är ju en händelse där verkligheten i allra högsta grad överträffar dikten. Att vi i en socialdemokratiskt Sverige kan ha en hemlig polis, utanför vår vanliga säkerhetspolis, vars uppgift är att åsiktsregistrera och buggar andra svenska medborgare. Organisation avslöjas och trots det sitter samma socialdemokrater som tillsatte organisationen kvar vid regeringsmakten. Nixon fick ju iallafall avgå efter Watergate. Jag gillade den förra boken i serien,1968. Mycket för att jag var fascinerad över engagemanget hos hela vänsterrörelsen. Visst förstår att även 70-talet också präglat av vänsteridéer samt att dom ligger Guillou varmt om hjärtat. Men till skillnad från dom första sju böckerna i serien som alla har haft olika teman så känns den här bara som en fortsättning på 1968-boken, samma huvudperson och samma vänsterrörelse. En annan sak som drar ner mitt betyg är att det är väldigt mycket juridik och rättegångar i boken. På plussidan sätter jag upp Guillous driv i språket och framförallt underbara Tomas Bolmes uppläsning. Nästa bok i serien kan bli riktigt intressant med tanke på bokens sista mening, ännu en gammal bekant på ingång.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

1

Anders De La Motte – Vintereld

Jag har gillat Anders De La Mottes böcker sen den första, Geim. Då tycket jag han kom med något nytt. Riktigt snabba deckare i storstadsmiljö. Efter hand har han sänkt tempot och flyttat ut på landet. I den här boken är landet lika med hans hemtrakter i Skåne. En lucianatt 1987 brinner det på dansbanan på den lilla orten och en av de 6 vännerna från den tiden brinner inne. Den tragiska branden splittrar Goonies gänget som dom kallade sig, efter den från den tiden så populära ungdomsfilmen. När Laura återvänder till orten 30 år senare för att begrava och hantera arvet efter sin faster hänger förfarande skuggan efter branden över henne och orten. Det här är en ganska klassisk deckare där hela boken går ut på att får reda på vad som egentligen hände decembernatten 1987. Det är svår att sätta fingret på vad det är som gör att jag inte riktigt går igång på den här historien. För visst är den spännande, aven om det går lite långsamt. Mirja Turstedt gör en bra uppläsning och skapar en mystisk känsla genom hela boken. Det kanske är persongalleriet som känns lite tunt, eller inte så trovärdigt. Jag gilla Laura tycker hon är en intressant kvinna. Men skulle vilja se mer av hennes förmåga att läsa av människor som är hennes ”superkraft”. Har också lite svårt när författare blandar in övernaturliga väsen i berättelsen. Boken är absolut inte dålig men jag kan konstatera att jag är mer svag för De La Mottes snabbare böcker i storstaden än de långsammare på landet.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg:

1

Carin Gerhardsen – Det som göms i snö

En tragisk bilolycka en kall vinterdag på Gotland är den centrala händelsen i den här boken. En man dör men det står klart att trots att ravinen han kört ner i ligger ödsligt är det en eller flera personer som vet vad som hänt. Merparten av historien utspelar sig kring olyckan och fyra år senare. För i spåren av bilolyckan nystas en rad av brott, svek och tragiska livsöden upp.

Carin Gerhardsen har lämnat sin kriminalkommissarie Conny Sjöberg från Hammarbypolisen och skriver nu den här deckaren med många trådar. Hon låter oss lyssnare flera gånger tro att vi vet hur bokens olika händelser hänger ihop för att lika många gånger dra undan mattan för oss. Det är en skickligt skriven pusseldeckare där vi aldrig kan vara säkra på men som är lojal med vem. Stefan Sauk läser som vanlig med en stor inlevelse, men när han försöker sig på gotländska blir det inte alltid så bra. Boken är spännande men den sticker inte ut i mängden med andra liknande böcker och Gotland som spelplats för deckare börjar bli som Morden i Midsumer, trångt bland liken.
Uppläsare: Stefan Sauk
Betyg:

0

Linda Bengtsdotter – Francesca

Vi är tillbaka i den lilla staden Gullspång. Precis som i debutboken Annabelle så står en ung kvinnas försvinnande i fokus. Det tog ett tag innan man kom in i boken och fick alla karaktärer på plats. När den lätt trasiga polisen Charlie Lager återvänder i Gullspång kommer återigen mycket av hennes uppväxt ikapp henne. Den här gången börjar hon nysta i ett försvinnande från slutet på 80 talet på sin fritid. Till sin hjälp har hon journalisten som hon var attraherad av i förra boken. Historien vindlar sig med kopplingar till hennes mamma Betty och till en rik familj med barn på internatskolan intrakten. Jag tycker Bengtsdotters första bok kom med en något ny vinkeln på deckaren. I den blev jag blev fascinerad över den intelligenta Charlie som hade svårt att låta bli spriten och ställde till det för sig. Jag hade hoppats på att hon skulle utvecklas i den här boken men det tycker jag inte skedde. Men gillade du Annabelle ska du absolut lyssna på den här och har du inte lyssnat på den är mitt råd att börja med den. Annars kan det bli svårt att hänga med.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg:

0

Colson Whitehead – Den underjordiska järnvägen

I den här romanen får vi följa den mörkhyade slaven Cora genom livet och genom USA. Cora lyckas rymma, något många i hennes situation bara drömmer om. Det gör att vi får följa med på en resa genom flera av USAs östra delstater. Som titeln på boken sker det delvis med den underjordiska järnvägen. I den här boken gestaltas den som en fysisk järnväg med ånglok i underjordiska tunnlar. Men i verkligheten var det benämningen på organiserade flyktvägar för svarta som ville fly till de norra delstaterna där slaveri var förbjudet. Det är en skrämmande berättelse om amerikanska söderns mörka historia och samtidigt så aktuell. För visst skulle man som i många historiska skildringar kunna skylla alla hemskheter på att det var-så-det-var-på-den-tiden. Men när man lyssnar på t.ex. Alt-right rörelsen retorik så lever tankarna om att människor med en mörk hudfärg är lägre stående som människor än de med ljusare hudton. Precis på samma sätt som bokens hemska plantageägarna och slavjägarna tycker och agerar efter, för ca 200 år sen.

Men även om ämnet är viktigt och aktuellt så blir jag inte gripen av Coras historia. Något som gjorde mig lite besviken då jag hört mycket bra om boken. Även Hannah Schmitz uppläsning var lite lam.

Uppläsare: Hannah Schmitz

Betyg:

0

Arne Dahl – Mittvatten

Jag har följt Arne Dahl sedan första boken om A-gruppen. Det som jag tycker kännetecknar hans böcker är att han skriver deckare med finess. Men ibland blir det lite för mycket finess. För det finns en risk att författaren tappar sina läsare om historien blir för komplex. Då har vi kommit fram till tredje delen i serie om Sam Berger och Molly Blom kan jag känna att Dahl ibland använder lite för mycket finess. Till skillnad från böckerna om A-gruppen som var fristående böcker så bygger den här serien väldigt mycket på de tidigare böckerna i serien. Då det var över ett år sen jag lyssnade på Inland så tog det mig en fjärdedel av boken innan alla händelser och vem som var vem föll på plats. Det skulle vara näst intill omöjligt att kunna ta till dig den här boken utan de två tidigare. Det finns både för och nackdelar med ett sådant upplägg. Du kan få en mer komplex historia men du har svårt att få med sig nya läsare.

Boken är spännande när man väl kommer in i den. Dahl skriver bra och med ett tempot som inte är speciellt högt, men det är bra för att man ska hinna reflektera över det som händer. Jag kommer troligtvis kasta mig över en fjärde bok i serien också, men mer av gammal vana än att jag är så intresserad av hur det går för Sam och Molly.

Uppläsare: Niklas Engdahl

Betyg:

0

Dag Öhrlund – Domaren

Hur man bedömer en bok eller en film har väldigt mycket med förväntningar att göra. Dag Öhrlunds Domaren är en av de böcker jag sett fram emot mest på senast tiden, så min bedömning och betyg kommer att speglas av det. I det här fallet är det också ofrånkomligt att dra paralleller till böckerna om Silfverbielke. Den första boken, En nästan vanlig man, i den serien ligger fortfarande på min all-time-top-5 lista. Det var en bok som kom med något nytt och spännande. Men desto längre serien höll på och desto vidrigare saker Silfverbielke hittade på desto mer blasé blev jag. Så när den sista boken i serien kom i somras så passerade den mig med en axelryckning, inte för att det inte var en spännande och bra bok utan för att mycket kändes som upprepningar. Så då blev förväntningarna på en kvinnlig variant av Silfverbielke naturligtvis högt ställda, speciellt efter att jag sett Öhrlund i morgon-tv säga ”Folk frågar om jag inte är rädd för Silfverbielke. Nä honom skulle jag kunna hantera med vänsterhanden. Men Suzanne(huvudpersonen i Domaren) är jag livrädd för varje sekund”
Och visst är det kittlande att vända på könsbegreppen ibland. Men jag tycker inter riktigt det fungerar i det här fallet. Det kanske beror på att en psykopatisk man kommer undan med mer saker än en psykopatisk kvinna i allmänhetens ögon. För när Silfverbielke var grym och elak tyckte jag att det fanns en spänning och farsination medan när Suzanne t.ex. är elak mot sina egna barn känner jag bara avsmak.
Vi får följa domaren Suzanne och prästen Jessica, två kvinnor med yrken som båda är ställda högt över alla misstankar. Nej för inte kan en domare och en präst gå runt och mörda människor till höger och vänster. Men det är precis vad det kan. I första kapitlet får vi veta hur Suzanne knuffar sin syster som stjäl för mycket uppmärksamhet av föräldrarna över ett stup och så fortsätter det.
Jag har verkligen funderat vad det är jag saknar i boken och kommit fram till att i böckerna om Silfverbielke fanns det också en god kraft i form av Jacob Colt, något som saknas i den här boken. Visst är boken underhållande men storyn är lite tunn och vissa delar lite väl förutsägbar. Så då jag hoppats på något nytt från Öhrlind känns Domaren bara som fortsättning på Sifverbielke serien, men med nya karaktärer.
Då jag gillar Dag Öhrlunds språk så kommer jag naturligtvis lyssna på de efterföljande böckerna om Suzanne men just nu hoppas jag att hans nästa bok blir en i serien om Truut.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

5

Lindgren/Lindmark – Brännpunkt

Vissa böcker är svåra att få grepp om. För trots att det här är tredje boken i serien om Nicholas Warg så får jag inte grepp om den. Men eftersom jag ändå tar mig tiden att lyssna på tre böcker, och kommer säkert lyssna på en fjärde om det kommer en så måste det ju finnas något där. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. För samtidigt som det är en spännande bok, aktuella och internationella kopplingar och med en huvudperson man känner sympati med så suger den inte tag i mig. Den här historien innehåller både flyktingungdommar som ska hjälpa till att förhindra terrordåd och en försvunnen rikemannsdotter i Thailand med kopplingar till storaffärer. Jättespännande historier och handling, men boken griper ändå inte tag i mig. Ibland kanske man bara ska acceptera det och gå vidare med nästa bok. För övrigt ännu en bra inläsning av Magnus Roosmann, trots att det står Stefan Sauk på omslaget.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑