Vanessa äger inte sin kropp. Inte ens sin själ. Är vackre Antonio någon hon kan lita på? Kommer han bli hennes räddning? Hon som aldrig kunnat lita på någon. Som alltid blivit sviken. Skulle Antonio bli hennes befriare? –Nu är det snart dags för vår lilla resa. Quiet är här för att berätta om den, sa Antonio muntert, men blicken han gav henne var fylld av fruktan. När Quiet dök upp i dörröppningen förstod hon varför. Hon slutade andas och hade önskat att hon vågat slita blicken från hans ansikte. Hans yttre var en obehaglig upplevelse. Ansiktet var köttigt, vårtor i olika storlekar täckte delar av en mungipa och drog sig likt ett band ner mot halsen. En del av dem var röda och såg ut som färska sår. –Hur har vår lilla gäst det då, frågade Quiet, gick runt och inspekterade Vanessa. Hon rörde sig inte och lyssnade på sitt hjärtas bultande slag. Varje timma forslas sexslavar till okända destinationer runt om i vår värld och de är fler än det en gång fanns slavar i världen. Än en gång har Ramona Fransson skrivit en verklighetsbaserad thriller, som fyller oss med vrede och fasa. Vrede över att det än i dag utnyttjas och slängs människor på sophögen, och fasa över att unga kvinnor och barn skändas, våldtas och mördas enbart för andras vinnings skull.
Min kommentar: Det här är andra boken av Ramona Fransson jag lyssnar på. Det är svår att dra några långtgående slutsatser på det underlaget men den här är betydligt mer mogen den första Dyrbar kärlek , jag lyssnade på. Det här en bra deckare med kopplingar till internationell brottslighet men ändå fötterna kvar i den västkustska myllan. Det jag kan ställa mig lite frågande till är att den innehåller lite för många tillfälligheter. Från att två av poliserna bor på samma hotell där mordet sker till delar av upplösningen. Med andra ord kan jag tycka att vissa pusselbitar passar lite för bra. Men håller Fransson den här nivå så är det absolut inte den sista boken jag lyssnar på av henne.
När James Bowen hittade en skadad, röd gatukatt hopkrupen i huset där han nyss fått en träningslägenhet hade han ingen aning om hur stor betydelse katten skulle få i hans liv. James levde ur hand i mun på Londons gator och det sista han behövde var ett husdjur.
Ändå kunde James inte låta bli att hjälpa den slående intelligenta hankatten, som han snart döpte till Bob. Inom kort var de två oskiljaktiga och deras skiftande, lustiga och emellanåt farliga äventyr skulle komma att förändra deras liv och långsamt läka såren från det förflutna.
Min kommentar: Först måste jag påpeka att jag inte är någon kattälskare samt att jag inte är en professionell recensent. Jag måste med underlag mot det erkänna att jag har var mycket kluven till boken innan jag började lyssna. Men då jag tycker att det finns en storhet i att prova på saker som ligger utanför komfortzonen kastade jag mig in i den. Och till en början var det en del kattepisoder jag kanske hade lite svårt för men desto längre jag kom in i James och Bobs värld desto mer fängslad blev jag. Det här är en varm historia om ett tufft liv på Londons gator. Den episod som berörde mig mest var skildringen när James skulle sluta med Metadon. Något jag i min skyddade värld inte hade en aning om att det var så svårt.
I ett obevakat ögonblick har det värsta tänkbara hänt. Ett litet barn har drunknat i en damm. Det ser först ut att vara en olyckshändelse och de unga föräldrarna är förtvivlade. Men under förundersökningen uppvisar modern, Carmen Cesilie Zita, underliga personlighetsdrag, sidor som förbryllar den erfarne kriminalkommissarien Konrad Sejer. Han har en väl utvecklad intuition som ofta leder honom rätt. Men den här gången famlar han i blindo.
Min kommentar: Det var länge sedan jag lyssnade på Karin Fossum. I mina öron hör hon till den ”äldre” skolan av deckarförfattare. Dit hör också Camilla Läckberg, Åke Edvarsson, Helen Tursten och Anna Jansson. De använder en fast uppsättning poliser i persongalleriet och brottet begås inom ett begränsad geografisk område och det har ganska ofta en koppling bakåt i tiden. Det gör att de ibland kan bli något förutsägbara. Det som skiljer Fossum från de övriga författarna jag räknade upp är att hennes historier ofta är något mörkare. Det behöver inte vara negativt. Boken kommer dock inte upp i några himmelska höjder. Den känns som ett par välpassande tofflor.
En kall vinterkväll 2001 förs två män ut till ett väntande flygplan på Bromma flygplats. De har fått sina kläder uppskurna av maskerade män i rånarluvor, och barfota leds de ut till planet försedda med blöjor, overaller, handbojor, fotbojor och huvor. Dagen därpå torteras de av Mubarakregimens säkerhetstjänst i Egypten. Två år senare börjar tre journalister nysta i historien om de två egyptierna och ett mystiskt flygplan med beteckningen N379P som dyker upp på en rad platser runt om i världen där människor samtidigt verkar försvinna spårlöst. Spåren leder in i en värld med hemliga CIA-agenter, italienska åklagare och en flygflotta med exklusiva affärsplan som transporterar en mycket speciell typ av last. Spår är en dokumentär thriller och en spännande berättelse om tre journalisters ihärdiga sökande efter sanningen. Men framför allt är det en berättelse om världen efter den 11 september, om svenska tjänstemän som blundar med öppna ögon, och om en av de största politiska skandalerna i Sveriges moderna historia.
Min kommentar: För de som läst den här bloggen vet att jag är svag för nutidshistoria. Den här boken är som ett bakom-kulisserna reportage om ett skop. Det är spännande att se engagemanget hos 3 journalister och hur de arbetar. Jag kan inte sätta fingret på det, men det är något som saknas för att jag ska bli riktigt berörd.
Geir Lippestad var Anders Behring Breiviks huvudförsvarare i rättegångarna efter attacken mot regeringskvarteren och massakern på AUF:s sommarläger i juli 2011. Det kan vi stå för beskriver rättegången ur hans perspektiv. Lippestad inleder boken med att skildra hur han kör till sitt sista möte med Breivik efter rättegångens slut, för att sedan gå tillbaka till frågan om vad som fick honom att åta sig uppdraget. Därefter beskriver han hela rättegångsförloppet, med personliga reflektioner och… visa mer utvikningar som ger en fördjupad bild av skeendet och hans hållning som försvars. Lippestad resonerar inte minst kring de svåra moraliska utmaningar som han och de andra försvarsadvokaterna stötte på i sitt arbete. Det vi kan stå för är därför ingen renodlad rättegångsskildring, utan också en bok om människovärde och demokrati, och om juristens roll i det rättssamhälle som måste omfatta alla till och med de som vill förgöra det.
Min kommentar: Vad får en ensam norsk man att kallblodigt döda 77 landsmän och därefter inte ångra något? Det är nog den frågan de flest som lyssnar på den här boken vill ha svar på. Det kanske är för mycket begärt att Lippestad eller någon människa ska kunna svara på den frågan. Men om man börjar lyssnandet med den förhoppningen så är riska att men blir lite besviken. Boken är istället ett försvarstal varför man som advokat tar på sig ett sådant uppdrag, hur man klarar pressen(och media) och vilket moralisk balansgång det är. Så ställer man om fokus och börjar ta till sig Lippestads tankar och idéer så är det en intressant bok. Tyvärr så känns det som att de enda han vågar kritisera i rättsaparaten är vissa ej namngivan advokatkollegor. Vilket känns lite tamt.
Finansmännen Mats Qviberg och Sven Hagströmer befann sig på Karolinska Institutets tvåhundraårsjubileum i Stadshuset fredagen den 27 augusti 2010, när de fick varsitt identiskt sms från HQ Banks nye ordförande: Kom till kontoret omedelbart. Katastrof.
En dryg vecka senare fanns inte HQ Bank – det bolag de tillsammans byggt upp och ofta kallade ett av sina barn. Bara några månader tidigare hade Sven Hagströmer och Mats Qviberg skålat för tjugo års lyckat samarbete. På finansmarknaderna undrade alla hur det kunde gå så snett för Sveriges mest välansedda finanspar.
Historien om HQ Banks långa uppgång och tvära fall präglas av färgstarka karaktärer. Förutom de två förmögna mediekära grundarna Hagströmer och Qviberg med den höga svansföringen, figurerar också den fartblinde tradingchefen som sades räkna snabbare än datorer. Den tafatte vd:n som var rädd för Mats Qviberg. Och den kloka kvinnan som snabbt insåg problematiken, men som möttes av hån när hon lämnade den sargade bankens styrelse efter att den inte följt hennes råd.
Men hur många hade försökt stoppa utförslöpan, långt innan krisen briserade? När uppkom för första gången problemen i den ödesdigra riskabla tradingverksamheten? Och vilka var egentligen personerna Sven Hagströmer och Mats Qviberg?
Min kommentar: Ytterligare en bok på temat P3 Dokumentär super extended, dvs man får följa en händelse som man har lite koll på händelseförloppet men kommer inte ihåg detaljerna. Boken innehåller lite för mycket ekonomitermer som derivat och tagna positioner. Ja, jag förstår att man måste använda de termerna för att få ihop storyn men ibland blir det lite för mycket. Men Carolina ska ha all heder för att försöka teckna personporträtt av samtliga inblandade och Herr Qviberg känns ju inte som någon mysfarbror.
Vid ett inbrott hos familjen Svalborg försvinner inte bara dyrbar konst, utan även barnvakten, grannens dotter Elina Gullberg. Vad har hänt henne? Daniel och Miriam Gullberg är utom sig av oro. Spaningschef Greger Thulin med kolleger tar tag i utredningen.
Kennet Svalborg vill skilja sig från Viola och hon misstänker att han har träffat en annan kvinna. En dryg månad efter inbrottet hos familjen Svalborg hittas en ung naken kvinna i Göteborg, misshandlad till döds. En kort tid därefter hittas liket av en ung man i Mölndalsån. Skjuten till döds. Greger Thulin och kriminalteknikern Charlotte Engman undrar om det kan finnas ett samband mellan de mördade personerna?
Min kommentar: Det slår mig att tiden har gått fort de senaste åren. Den här boken kom ut 2007, 6 år sedan. I boken är det inte självklart att alla har en mobil, polisen använder inte information från telemaster för att pejla de som har telefoner och författaren känner sig tvungen att förklara hur en nummerpresentatör fungerar. 6 år. Boken fångar mig inte och jag sitter och funderar på varför och det jag kommer fram till att det mest beror på Kennet Svalborg. Att människor kan vara dumma och egocentriska är inget nytt. Men det är svårt att få riktig trovärdighet i en figur som sätter älskarinnan, spriten och tavlor före sina två barn. Då det tar mer än halva boken innan brottet sker så hinner man inte få något riktigt grepp om poliserna. Men de får man väl lära känna i de kommande böckerna.
Vredens tid
En septembermorgon 2004 frontalkrockar två bilar på en glest trafikerad riksväg. Kollisionen är våldsam. Tioåriga Cecilia slungas ut genom rutan och är död innan hon slår i marken. Fem år senare får kriminalkommissarie Walter Gröhn ett förbryllande fall på sitt bord – en död taxichaufför och en förövare som inte har en aning om varför han begått brottet. Det första mordet följs av fler, alla lika brutala, och alla till synes lika oförklarliga. Tillsammans med den begåvade praktikanten Jonna de Brugge från Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet börjar Walter nysta i trådar som leder både bakåt i tiden och rakt in i det svenska rättssystemets hjärta. Sanningen de närmar sig är lika osannolik som fruktansvärd och när Walter fråntas fallet ställs allting på sin spets. Snart tvingas han in i ett spel med både sin egen och Jonnas framtid som insats.
Betyg:
Nirvanaprojektet
Leo är spårlöst borta. Forskningschefen som är skyldig till flera brutala mord tycks ha försvunnit från jordens yta och i månader står utredningen och stampar. Kriminalkommissarie Walter Gröhn letar förgäves efter öppningar när ett gisslandrama plötsligt leder jakten i en oväntad riktning. Allt pekar på att Brageler hålls fången, men av vem? Och varför? Samtidigt uppstår misstankar om en läcka i utredningen. Någon inom polishusets väggar verkar göra allt för att förhindra att Brageler hittas. En specialgrupp tillsätts och återigen jobbar Walter och Jonna de Brugge sida vid sida, mot en fiende som hela tiden tycks vara steget före.
Frågorna blir allt fler och svaren de hittar allt mer skrämmande. Snart står det klart att morden som Brageler är skyldig till bara utgör toppen av ett isberg.
Betyg:
Den felande länken
Kriminalkommissarie Walter Gröhn har inte varit sig lik sedan han blev fråntagen utredningen av de brutala morden på några av rättsväsendets viktigaste företrädare. Han beslutar sig för att ta semester och resa till Frankrike för att söka efter svar med hjälp av sina kontakter inom Europol. Även kriminalassistent Jonna de Brugge har blivit bortkopplad från fallet. Hon har dessutom en internutredning hängande över sig, förorsakad av att hon förhastat stormade en husvagn i jakten på den efterlyste Tor Hedman.
I väntan på att internutredningen ska bli klar, fattar Jonna ett ödesdigert beslut. Ett beslut som inte bara kommer att påverka hennes framtid inom polisen, utan också leda henne in på en mörk väg kantad av databrott, olagliga undersökningar och en mardrömsliknande jakt där hon tvingas kämpa för sin egen överlevnad.
Betyg:
Pianostämmaren
En sextonårig flicka hittas död nära vattnet i Bromma, en närförort till Stockholm. Det rör sig om ett brutalt mord där gärningsmannen skickligt har dolt spåren efter sig. Alla utom ett som han vill att polisen ska hitta.
Snart kastas Jonna de Brugge och de andra i Walter Gröhns grupp vid Stockholms länskriminalpolis in i jakten på en mördare som inte bara är osynlig, utan som också verkar sakna motiv. I takt med att utredningen fortskrider och poliserna tränger djupare in i den värld flickan levde i, framträder allt fler återvändsgränder. Jakten på mördaren förvandlas snart till en mardröm för Walter och hans grupp. Är allt bara en dimma av lögner? Vem talar sanning och vem går att lita på?
Betyg:
Min kommentar: Det är inte meningen att det ska bli en vana att recensera böcker i grupp på det här sättet. Men nu har det fallit sig naturligt tå gånger i rad. Stefan Tegenfalks böcker har gått mig förbi av någon anledning. Jag tycker jag har hyffsad koll på nya kriminalromaner som kommer ut i Sverige och har säkert sett dessa men har först nu ”sätt tänderna i dem”. Det är kul att komma in i en serie och få 4 böcker på rad med samma författare och samma uppläsare. Det är föresten enda gången jag väljer att lyssna på samma uppläsare två böcker i rad, brukar undvika det annars. Nu till böckerna, grund uppsättningen äldre vis manlig kriminalkommissarie och ung hungrig kvinnlig aspirant känns som man har sätt det förut. Men min erfarenhet är att den uppsättningen kan vara hur klyschig som helst, det är vilket liv man ger karaktärerna som räknas. Och där lyckas Tegenfalk tycker jag. Till skillnad från många andra liknande serier så bygger handlingen mycket på den föregående boken, vilket i fallet att man slukar hela serien bara är ett stort plus. Jag tycker att serien började lite sämre än den slutade. Jag hade svårt att tro riktigt på upplägget i Vredens tid, det var lite för overkligt. Men efterhand så fick man mer och mer och Nirvanaprojektet var riktigt bra. Även om betygen skiftar från 3 till 5 är det en riktigt bra serie.
Fredagen den 22 juli 2011 lamslås den norska huvudstaden av ett terrordåd. Samtidigt genomlever Jon och Ellen Mohr en privat katastrof: deras åttaårige son dör i en tragisk olycka i familjens vardagsrum. Bara den unge polisen Henrik Holme fattar misstankar om att allt inte står rätt till i det välmående hemmet i ett av Oslo bästa bostadsområden. Utan erfarenhet men med stor viljestyrka och engagemang lyckas han dra in kriminalpsykologen Inger Johanne Vik i utredningen om Sanders död.
I skuggan av det stora trauma som drabbat landet försöker de omaka parhästarna nysta upp en familjs allra mörkaste hemligheter. Jakten på sanningen bakom åttaåringens död blir en brutal konfrontation med fördomar och skamkänslor, med lögner och mänsklig förnedring.
Min kommentar: Det här är en mycket intressant infallsvinkel att ta upp terrordådet i Norge. Att inte skriva en bok om själva dådet, det är säkert så mång adndra som skriver om, utan använda dess skugga till en historia. Men trots att ämnet till historien är viktigt och intressant och trots att författaren är en personlig favorit tycker jag inte boken riktigt ”lyfter”. När Inger Johanne i slutat sammanfattar vad alla inblandade gjort känns det som en scen ur en Hercule Poirot deckare. Nej det här är inte någon av de bättre Anne Holt bökerna.
Tredje boken med psykoterapeuten Siri Bergman som nu är nybliven mamma och tycker sig ha fått balans i tillvaron. När hon går igenom en kartong med papper som har tillhört hennes f.d. man Stefan, hittar hon en koppling till ett ouppklarat mord. Siri sugs hon in i det förflutna och hennes liv hotar att falla samman.
Min kommentar: Till att börja med tycker jag att boken har lite för mycket psykolog dravel. Jag måste säga att jag inte riktigt förstår Siri Bergmans motiv för att börja rota i sin fd mans förflutna. Men boken tar sig mot slutet.
ljudboksbloggen.com 