Kristin Harmel – Skogen där stjärnorna slocknar

Jag får en känsla av Där kräftorna sjunger när jag lyssnar på den här boken. Det handlar om en ung kvinnas uppväxt utanför samhället. Nej det är inget träsk USA men väl skogar i östra Europa.
Yona blir kidnappad från sina välbärgade föräldrar i Berlin som två åring. Hennes kidnappare tar med henne ut i skogen och lär henne att överleva i den miljön. När kvinnan som kidnappade henne sen dör blir hon väldigt ensam men efter ett tag stöter hon ihop med en grupp människor. Det är mitt under brinnande världskrig och gruppen består av judar på flykt undan tyskarna. Det betyder att dom måste hålla sig i rörelse och leva helt utanför samhället för att överleva. Där är Yonas kunskaper till stor hjälp om inte livsavgörande hjälp. Men trots att Yona delar med sig av sina kunskaper och är lojal så blir hon inte helt och hållet insläppt i gruppen. Där hittar vi essensen i boken. Tillhörighet eller bristen på tillhörighet. Vad är det som gör att du får tillhöra? Är det religion? Landstillhötighet? Ens handlingar?
Boken läses av Gunilla Leining, något som känns tryggt när det ställs en massa stora frågor.
Det här är ingen feelgood roman. Den utspelar sig under andra världskriget, men det är ingen krigsbok. Det är kort och gott en berättelse om livet, en roman.

I Kristin Hermels Skogen där stjärnorna slocknar får vi följa Yona under andra världskriget. Boken kretsar mycket kring tillhörighet vilket är tänkvärt, intressant och värt en fyra i betyg.
Uppläsare: Gunilla Leining
Betyg:

Elizabeth Gerorge – Något att dölja

En polis Teodora hittas nedslagen i sitt hem. Hon hamnar i koma och avlider sen. Teodora har påbrå från Nigeria och jobbade med en härva kring könsstympning.
Att könsstympning ens finns idag bland nigerianska och somaliska kvinnor och barn är så hemskt. Men det är bra när en deckare kan sätta fokus på ett samhällsproblem, utan att bli en pekpinne.
Det blir kommisarie Lynley som får ärendet på sitt bord men det är Wilson Nkata och framförallt Barbara Havers som är behållningen. Jag är så imponerad att Elizabeth George är inne på bok 21 i serien och den håller så bra än. Inte nog med att hon skrivit många böcker, hon skriver också långa böcker. Den här är ”bara” 24 timmar. Nä, det finns inget självändamål att skriva långa böcker, tvärt om. Jag tror inte jag är ensam om att dra mig att börja med böcker över 20 timmar. Men här flyger timmarna fram.
Något Katarina Ewerlöf är med och bidrar till. Men det är som vanligt en annan kvinna som är den stora behållningen i Elizabeth Georges böcker. Japp Barbara Havers. Hennes omvända, orädda och på det sättet underhållande sätt är något jag gillar.

I Något att dölja tar sig Lynley och Havers an frågor om kvinnlig könsstympning. Ett vidrigt ämne men Elizabeth George visar hur litteraturen kan sätta fokus något viktigt samtidig som man berättar en spännande historia. En stark fyra från mig.
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Betyg

Anders Jallai – Illegalisten

Böckerna om Anton Modin handlar alla om nutidshistoriska händelser. Illegalisten är inget undantag. Samtidigt skiljer den sig från dom andra böckerna i serien då vi i detta nu lever mitt i den nutidshistoriska händelsen, nämligen Rysslands invasion av Ukraina. Det ger boken en spännande twist.
Den nu mer pensionerade KSI-agenten Anton Modin lever ett relativt lugnt liv uppe i Roslagen tills den före detta Säpochefen kommer på besök. Han berättar om ”sovande” ryska agenter som ska skada den svenska infrastrukturen. Uppgifter som Modin rycker på axlarna åt tills det visar sig att Säpochefen mysigt avlider dagen efter besöket. Modin inser att regeringen känt till men mörklägger och måste då själv ta sig an att jaga och likvidera ryska spioner som planerar att skada Sverige.
Jallais sätt att blanda verkliga namngivna personer, verkliga personer med fingerade namn och helt påhittade personer i kombination med att vi idag har ett krig i vår närhet gör boken trovärdig. Ja, visst går det lite väl fort i svängarna att dra slutsatser och hitta personer och platser ibland. Men det är ju och ska vara fiktion och underhållning. Jag gillar verkligen Jallais sätt att ta sig an vår samtid. Lägg till Reine Brynolfssons ibland lite dramatiska röst och vi bjuds på spänning så det förslår.
Det händer jag att jag klagar på serier som håller på lite för länge. Tretton böcker i en serie är väldigt många. Samtidigt är den här skriven på ett lite annorlunda sätt. Så jag lyfter på hatten och kan inte berga mig innan nästa bok i serien kommer ut.
Sällan har Anders Jallai varit så aktuell i sina berättelser om Anton Modin. I Illegalisten tar han sig an det ryska hotet mot vårt land. Hans mix av verklighet och fiktion blir så bra så det ger en fyra i betyg.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Anders Roslund – 100 procent

Boken börjar med att min favoritpolis skjuter sig själv i huvudet. Det kan man kalla rivstart på en bok. Denna inåtvända och för sin omgivning jobbiga människa blev till slut även för outhärdlig även för sig själv. Men jag tro inte jag spoilar något genom att avslöja att han överlever även ett skott i huvudet denna sega gubbe. Bara för att man inte för betyder inte att man lever. För vad finns det värt att leva för? Är det så att han och Manchestertyget har blivit för gamla för varandra?
Precis som i många andra av sina böcker har Roslund byggt in en klocka som tickar ner. Men precis som med livet för Grens så betyder inte att när klockan tickat ner till noll är allt över. Titeln 100 procent syftar på att man aldrig kan vara 100% säker, det finns inget som är så säkert. En spännande tanke.
Som alltid så är blandar Roslund samhällets problem och utmaningar med sina karaktärers egna problem och utmaningar på ett snyggt och spännande sätt.
Det här är inte den bästa boken i Grens/Hoffman serien. Samtidigt har Roslund en så hög lägsta nivå så det är riktigt bra.
Det är få uppläsare som är så sammankopplade med en specifik karaktär som Thomas Hanzon är med Ewert Grens. Jag tycker att han lyfter en redan spännande historia med sin uppläsning. I den här boken precis som i de tidigare böckerna.
Min lätt sargade favoritkommisarie Ewert Grens är tillbaka. I 100 procent ställer sig Anders Roslund frågan om man kan vara 100 procent säker på något. Spänningen i kombination med spegling av dagens samhälle gör att boken får en tvärsäker fyra i betyg.
Uppläsare: Thomas Hanzon
Betyg

John Lapidus – Hybris

I Hybris möter vi den svenska tech-entreprenören Jonas som är Elon Musk, nej förlåt Byron Frosts, närmaste och viktigaste medarbetare. Jonas jobbar med så vitt skilda saker som rymdraketer, elbilar, tunnlar och synapsföretag. Det är i det sistnämnda som han och kollegan Melissa går bakom Frost rygg och börjar experimentera med att operera in kopplingar i den mänskliga hjärnan vilket visar sig farlig ur flera olika hänseenden. Jag gillar Lapidus sätt att placera in sin historia en levande Silicon Valley miljö där han blandar riktiga referenser med påhittade vilket gör historien trovärdig. För även om mycket handlar om en hel del i boken är framtidsscenarier så tycker jag absolut inte att det känns orimligt.

Jag är övertygad att AI, Artificiell Intelligens, kommer att förändra våra liv. Men exakt hur är däremot mer osäkert. Det är inte så vanligt att temat är ny teknik och tekniska resonemang i litteraturen. Om det beror på att livslängden på boken riskerar att bli kort om tekniken går framåt för fort eller ointresse hos författare och lyssnare vet jag inte. Men som ingenjör så blir jag glad när det sker.

Det här är en roman men är man intresserad av en bok som tar upp frågor kring AI på ett mera vetenskapligt sätt, men ändå inte tråkigt, kan jag rekommendera Max Tegmarks Liv 3.0. Den har några år på nacken men är ändå fortfarande relevant.

Tillbaka till boken. Jag gillar den här boken och tycker att Fredde Granberg lyfter boken med sin inläsning.

Hur skulle en värld med AI kunna se ut? I Hybris ger John Lapidus sin bild som inte är allt för osannolik. Lite läskigt men spännande och kittlande och värd en fyra i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Johanna Sernelin – Lagt kort ligger

Att spelskulder kan stöka till livet är något Rickard får lära sig. Efter att förlorat en stor summa pengar och hotats till livet flyr han till Mallorca. Tyvärr är det inte bara hans eget skinn han måste rädda vilket gör att Rickard måste lösa skulden, inom en vecka. Väl på Mallorca träffar han Kristina, en änka som visar sig vara riktigt tät och skulle kunna vara lösningen på Rickards problem. Föga förvånande så blir Rickard kär i den betydligt äldre Kristina, något som gör det svårare att blåsa henne på pengar, något han måste för att lösa sin kniviga situation.
Boken kretsar kring spänning, spänning i jakt på pengar och spänning kring kärlek. När jag började boken hade jag hört att det skulle kretsa en hel del kring erotik, något jag inte riktigt håller med om. Ja, visst hettar det till ibland, men inte så mycket mer än så.
Något som jag där emot är fascinerad över är Rickards utstuderade metoder för att förföra kvinnor. Hur han med utstuderade planer flyttar fram sina spelpjäser på brädet. Här funderar i alla fall jag om en man skulle kunna beskriva det lika bra, och med samma trovärdighet.
Måste också berömma Viktor Åkerbloms gestaltning av Rickard. Toppen!

I Lagt kort ligger blandas det hej vilt. Spänning, poker, kärlek och jakten på pengar. Som tur är håller Johanna Sernelin ihop allt på ett förtjänstfullt sätt och håvar in en fyra i betyg:
Uppläsare: Viktor Åkerblom

Betyg

Bo Kaiser – Magnaten

Året är det händelserika nyhetsåret 1994. Den unge reporten Viktor som normalt får skriva meningslöst nöjesreportage på den ena stora kvällstidningen får chansen att jobba med stjärnreportern Bittan. De något udda paret får ta sig an storyn om en ung kvinna som försvinner. Spåren leder ganska snabbt till Stockholms finaste lyxkrog, Snigeln, som ägs av mångmiljonären Sten Danius och där maten lagas av stjärnkocken Georg Nelson. Den krogen besöks av Stockholms alla kändisar, politiker, affärsmän, fotomodeller och kulturarbetare. Vi får följa Viktor och Bittans jakt på det stora Scoopet.
Boken har fantastiska miljöbeskrivning får 90-talet. Bara ser att man får höra ord som Yuppienalle gör en glad och lycklig. Den råa machokulturen på en kvällstidning under den här tiden gör en mindre glad men den är nog inte helt felaktig. Det är en miljö som är långt från metoo. Det gör den bitske reporten Bittan, 37 år och kallar sig själv kärring ännu intressantare. Hennes hårda och vassa attityd är bokens stora behållning. Det är en fröjd att göra henne snoppa av allt från den unge Viktor, chefredaktören till kulturmän.
Beskrivningar om hur män beter sig på krogen Snigeln för tankarna till hur Matilda Gustafsson beskriver händelser på Klubben några år senare.
Tidshoppet från 94 fram till nutid som sker gör också att den unge Viktor växer upp och går från osäker reporter till erfaren yrkesman vilket är intressant.
Reine Brynolfssons lite läskiga röst passar perfekt för den här boken.
Bo Kaiser lyckas fånga 90-talets kvällstidningsvärld ruskigt bra. Miljön och den underbart vassa Bittan gör att jag med glädje ger Magnaten en stark fyra i betyg.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Jørn Lier Horst – Nyckelvittnet

Den lite udda mannen Preben hittas död i sitt hem. Han är naken, buden och har spår av svår misshandel så en naturlig död är utesluten.
När Wisting börjar rota i mannens liv går trådarna både till fågelskådning,
tangoklubben och till prostitution. Enlig baksidestexten så får vi veta att Nyckelvittnet bygger på ett riktigt mordfall vilket gör boken lite extra intressant.
Det här är Jørn Lier Horsts debut som kom ut redan 2004 och som först nu kommer ut i Sverige. Jag stötte på Horst första gång 2015 och har med stort nöje följt Wisting sedan dess. Att jag kom in mitt i serien har gått upp för mig först nu. Men då böckerna är fristående så spelar det ingen roll.
Har sett att bok två och tre i Wisting serien nu släppts på svenska så det är bara att luta sig tillbaka och njuta.
Jag gillar Jørn Lier Horst lite återhållsamma sätt att skriva. Bara för att tempot är lugnt och Wisting är en reko polis blir det varken tråkigt eller mesigt. Om det skulle finnas en kategori som heter slow-crime så skulle Horst vara läromästaren i den genren. Han är att ett levande exempel på att man inte behöver ta ut svängarna eller skrika högt för att det ska bli spännande och bra.
Mattias Linderoth! Han har en perfekt röst för den här hypen
av böcker. Love it.
I Jørn Lier Horsts debutbok Nyckelvittnet får Wisting lösa ett brutalt mord på en man. Något han som vanligt tar sig an lugnt och systematiskt. Boken är både spännande och välskriven och värd sin fyra i betyg.
Uppläsare: Mattias Linderoth
Betyg:

Jens Lapidus – Mr ETT

Det är fem år sen senaste boken i Top Dog serien. Det är ett oändligt uppehåll i en bokserie nu för tiden. Ett uppehåll som gör det svårt att hålla ordning på det stora persongalleriet som Lapidus håller sig med. Jag kommer på mig själv att inte hålla ordning på alla in i bokens sista timme.
Det finns en sanning när det kommer till grovt kriminella, det finns bara två sätt att sluta. Inspärrad eller död. Men gangsterbossen Isak, Mr ETT, tar sikte på en tredje utväg. Att bli vit. Men när hans son försvinner grusas hans planer.
Det här är en bok i Snabba cach anda. Det var en bok som öppnade upp för en helt ny genre när den kom 2006. Jag skulle vilja säga att Lapidus nu är omsprungen av andra författare som Sammy Jeridi och Leffe Grimwalker som har tagit genren vidare sen dess. Ja, språket är bra. Liknelser som ”Tystnaden är tung som en medicinboll” när dom är i ett gym är ju fantastiska.
Efter ett långt uppehåll är Jens Lapidus tillbaka med den fjärde boken i Top Dog serien. Mr ETT är bra, men hans böcker är inte lika normbytande längre. Så en fyra blir det iallafall.
Uppläsare: Jonas Malmsjö

Cecilia Sahlström – Irrvägar

Vad är viktigast i en bok? Handlingen? Miljöbeskrivningarna? Karaktärerna? Det är naturligtvis en fråga som är omöjlig att svara på. Men att en bok lyfter med en stark karaktär tror jag dom flesta håller med om. I Irrvägar får vi möta den autistiske polisen Rakel Vrede som definitivt är en sådan stark karaktär. Tror att liknelserna med Saga Bauer i Bron börjar bli lite tjatigt, men visst finns det paralleller, även om det är två olika personer.
På sin femtioårsdag jobbar Rakel på som vanligt. Men det blir ingen vanlig dag. En bomb briserar i Malmös största kyrka under ett möte mellan kristna, judiska och muslimska ledare. Ett dåd som skördar många dödsoffer. Samtidigt sker ett mord på en ung man i en park i närheten. Trots att Rakel är på plats vid bombdådet så får hon ta sig an mordet på mannen.

Jag har redan nämnt att Rakel Vrede är en stark karaktär. Men för att det ska lyftas fram i boken så behövs bikaraktärer där jag fastnar för henne kollega Elvira. Hon gör att den inåtvänd Rakel måste bli lite mänsklig vilket gör henne levande.
Lo Kauppi gör en riktig bra inläsning. Lugnt och metodiskt vilket passar perfekt i den här boken.

I Cecilia Sahlströms Irrvägar får vi lära känna den autistiske polisen Rakel Vrede. Så även om boken är spännande så är det Vrede som är anledningen till den fina fyran i betyg.
Uppläsare: Lo Kauppi
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑