Etikett: Betyg 4

Pernilla Ericsson – Spåren vi lämnar efter oss

Brutala övergrepp och våldtäkter sker på ensamma kvinnor längs den
gröna tunnelbanelinjen i Stockholm. Något som naturligtvis sprider skräck. Även polisen Liv Kaspi blir överfallen dock inte av Gröna-linjen männen som pressen kallar dem. Livs förövare gav sig på fel offer. Liv slig tillbaka vilket gjorde att hon blev avstängd från sin tjänst. Under avstängningen blir hon rekryterad till en privat utredningsgrupp. Sammansatt och bekostad av den rullstolsburne äldre damen Edith. Gruppens uppgift är att just lösa och få stopp på överfallen söder om Stockholm. Likt Abba tar de första bokstaven i sina förnamn
och döper sig själva till Erla-gruppen. Det är förutom Edith och Liv även den halvkriminella fixaren Rickard och hackern Aminah. Det är inte speciellt troligt att det skulle gå att sätta ihop en privat utredningsgrupp med polisledningens goda minne på det här sättet. Men det spelar ingen roll, dom är som en grupp superhjältar, alla med sina specialliter. Det är Liv som är bokens huvudperson. Hon är smart och vältränad och lättast att associera med en superhjälte. Men Aminahs kunskaper om hur man spårar människors rörelser på nätet och i det verkliga livet är minst lika central.

Det här är en bok om viktiga ämnen som kvinnors utsatthet och vad vi lämnar efter oss för spår på nätet. Men att stapla viktiga och intressanta ämnen på hög räcker inte för att få ihop en bra spänningsroman. Och tro mig gott folk, Pernilla Ericson har betydlig mer i sin litterära trollerihatt. Det är driv,
vassa dialoger uppblandat med värme och så ett fyrverkeri av spänning. Det här gillar jag.

Katharina Cohen är en ny bekantskap för mig och en väldigt trevlig sådan. Då jag är lite sen på bollen med den här serien och det redan finns två ytterligare
böcker ute så vet jag att Lo Kaupi kommer att ta över stafettpinnen, men det kan inte bero på att Katharina inte gör ett bra jobb för hon är fantastisk.

Spåren vi lämnar efter oss är den första boken om Erla-gruppen en
brokig men effektiv privat utredningsgrupp. Pernilla Ericson lyckas kombinera fyra superhjältar en grupp och skapa spänning och värme. Jag är imponerad, så
det blir en fyra.
Uppläsare: Katharina Cohen
Betyg

0

Pernilla Ericson – 300 grader

Polisen Lily Hed söker och får en tjänst i Nynäshamn. Inget konstigt med det. Men hennes nya chef genomskådar henne och frågar redan första dagen om det är något hon flyr ifrån. En polis med hennes meritlista söker inte den tjänsten. Lily erkänner inte men vi som lyssnar anar. Väl på plats i Nynäshamn flyttar hon in hos en dam med en fyr på tomten. Det är sommar, varmt och torrt vilket gör att det lätt börjar brinna. Dom bränder som startat ser först ut som olyckshändelser men Lily med sin skarpa utredarblick ser något annat. Sakta men säkert börjar ett mörker skymtas. Bränder och främst skogsbränder står i centrum i den här boken. Något som gör att man som fd Västmanlandsbo börjar tänka på 2014. Fruktansvärda scener, scener som ur en katastroffilm. Något som inte så ofta gestaltas i bok form. Bränderna är en viktig del i boken, men också orsakerna bakom. Något som i det här fallet är dubbelbottnat, en pyroman och miljöförstöring. Pyromanbiten, eller eld som vapen, kan jag inte prata så mycket om få jag inte vill röja handlingen. Klimatetbiten däremot är något som gör att boken sticker ut.
Jag gillar Lily som karaktär. Hon som ser samband när andra inte gör det. Att hon sen bär på ett ärr i själen från sitt tidigare liv gör henne mer intressant.

Eva Röse fångar denna lite kantstötta karaktären riktigt bra. Var ett tag sen jag lyssnade på något från henne men kan komma på att jag saknar det.

300 grader är något så ovanligt som en miljödeckare. Pernilla Ericson bjuder på spänning i småstadsmiljö och hon gör det riktigt bra. En brännhet fyra från undertecknad.
Uppläsare: Eva Röse
Betyg

0

Ramona Ivener – Frostänglar

David Ritter befinner sig på Gotland och slickar såren från sitt förra fall då en 6 årig flicka försvinner. Senare samma natt upptäcks att även flickans syster är försvunnen. När den ena av flickorna hittas död i snön. Men hon är inte bara nedkyld av snön. Det är omständigheterna samt lokalbefolkningens oro gör att den lokala polisen ber Ritter om hjälp. Det blir precis som i den första boken i serien Nattväkten blir det en jakt på mördaren. En jakt där tiden är en viktig faktor.

Det här är spännande. Jag kan inte sammanfatta det bättre än så. När det är barn som är offer så knyter det sig lite extra i bröstet. Så mördarjakt, barn och tidsbrist gör det spännande.
Min kärlek till den goda hjälten Ritter består. För även om internutredningen flåsar honom o nacken så står han stark och gör det rätta. Magnus Roosmann gestaltar honom så bra. För mig skulle en ung Roosmann varit perfekt att spela Ritter på film. För hela Ritterserien är som gjord för film/serie.

I Frostänglar jagar Ritter mördare på Gotland. Ramona Ivener bjuder ännu en gång på isande spänning på sin hemmaplan. Jag är såld och delar ut en fyra i betyg.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

0

Peter Gissy – En avgörande ledtråd

Efter sin skilsmässa har Michelle Moholin engagerat sig i jourhem för misshandlade kvinnor. Hon är fd polis men jobbar nu som rättspsykolog på universitetet. Steget från polisen var medvetet och hon har medvetet försökt hålla sig borta från polisen. Men när en kvinna hittas mördad utanför Göteborg övertalas hon att ingå i en gränsöverskridande utredningsgrupp. Hon påminns gång på gång varför hon lämnade polisen. För trots att hon bidrar med kunskap som för utredningen framåt så tas det inte emot rätt från alla håll. Det som förbryllar polisen är bristen på spår samtidig som gärningsmannen lämnat efter
sig ett halvt spelkort. Mordet på den unga kvinnan engagerar, inte bara Michelle utan också allmänheten. Michelle blir mer och mer indragen i fallet.

Jag upptäckte Peter Gissy redan 2006-2007 och lyssnade då på ett antal av hans tidigare deckare. Sen började han skriva böcker för barn och när jag sen blev tipsad av hans son, som är min kollega, att han börjat skriva deckare igen på ålderns höst blev jag nyfiken.

Det här är en rätt klassisk deckare, även om huvudpersonen är en rättspsykolog. Jag gillar att Gissy tar upp och sätter fokus på utsatta kvinnor. I det här fallet inte bara som mord/våldsoffer för att driva en deckare framåt utan också att skildra jobbet på kvinnojourer.

Gunilla Leining tar sig an den här boken på ett bra sätt. Inte för att Michelle är speciellt gammal men hennes framtoning är mogen och där passar Leinings röst bra.

En avgörande ledtråd är den första boken i Peter Gissys serie om rättspsykologen Michelle. Den är spännande, har en massa vändningar och tar upp viktiga ämnen vid sidan av huvudhandlingen. Så det får bli en fyra i betyg från mig.
Uppläsare: Gunilla Leining
Betyg

1

Ingrid Elfberg – Vägs ände

Näringslivets grädda har samlats på en jaktgård för att fira att bankens styrelseordförandes fyller sjuttio år. Det är jakt i dagarna tre och fina middagar som står på programmet.
Under dagarna hittas en ung kvinna som jobbar som städerska på gården mördad i ett ödehus i närheten. Kort därefter hittas även bankens VD Anna-Sara skjuten på sitt jaktpass. Detta gör att Östersundspolisen måste hålla kvar alla gästerna till deras högljudda protester.
Återigen lyckas Ingrid Elfsberg fånga mig med sina historier från Jämtland. I den förra boken Särlingen kretsade det kring utanförskap på landsbygden och i den här är temat rika människor från storstaden möter landsbygden. Dryga översittare till bankchefer möter sura jämtsnutar. Ett tacksamt ämne som dom flesta kan relatera och sätta sig in i. Tricket här är att inte överdriva för mycket. En balansgång Elfsberg fixar snyggt.
Parallellt med allt det har ju Zara/Maria Berg sin egen historia att hantera. Som före detta under cover agent som till på köpet lurat maffian på både heder och pengar är det många som vill se hennes huvud på ett fat. Lägg sen till att hennes egen organisation har en mullvad som kommer närmare och närmare.
Båda dessa historier löper parallellt och korsas lite då och då och förr eller senare kommer allt till vägs ände.
Den här serien var tänkt som en triologi men Ingrid har lovat att det kommer fler böcker i serien. Något i alla fall jag är glad för. Ska bli intressant att se vilken väg hon väljer nästa gång.

I den tredje delen av Jämtlandsserie får Zara/Maria Berg ta sig an näringslivets höjdare och sin egen historia. Ingrid Elfberg lyckas i Vägs ände än en gång balansera två historier i en och belönas med en pricksäker fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lykow
Betyg

2

Ramona Ivener – Nattväkten

Kriminalkommissarien David Ritter kommer till en blir kallad till en brottsplats i Bromma. En brottsplats med en död kvinna i en fontän. En brottsplats som ingen annan han sett. Det står snart klart att det här är det det första mordet i en serie.
Jakt på en seriemördare.
Nej seriemördare är inte speciellt vanligt i Sverige nej jag tror inte det är så vanligt att man kommer på det efter ett mord. Men strunt i det, det här är riktigt spännande. Historien drivs hela tiden framåt av mordserien vilket gör att Ritter och hans kollegor hela tiden måste vara på tå. Det går att dra paralleller till Kepler men det här är inte lite mera nedtonat och inte lika bombastiskt, vilket jag tycker är bra. Visst är morden spektakulära men beskrivningen är inte lika ingående.
Jag är lite svag för smarta huvudpersonen som kan dra slutsatsen ut över oss vanliga. Är dom sen goda och har hög moral är det ett plus. David tickar alla dom boxarna, en riktig hjälte.
När han sen träffar rättspsykolog Julie Glans som har ungefär samma egenskaper smart, god och rättskaffens och attraktion uppstår blir det magiskt. Att beskriva bra attraktion i bokform är inte lätt tycker jag. Det är lätt att man fokuserar på hur vackra de två parterna är. Det som jag uppfattar mellan David och Julie är attraktion mellan två riktigt smarta och intelligenta människor. Det går jag igång på.
Det är Magnus Roosmann som läser den här boken, jag har inga problem att se en ung Roosmann spela David om det här skulle bli film.
Jag har inte bestämt mig om jag tycker det är bra eller dåligt att upplösningen gick relativt fort. Det har blivit en trend att man ska dra ut på upplösningen och gärna vända historien en gång eller två. Utan att spoila något så hoppar inte Ivener på den trenden och det är nog bra. För det behövs inte.
Nattväkten är den första boken i serien om den smarta kommisarie Ritter. Ramona Ivener lyckas göra seriemord riktigt trovärdigt och jag ger boken en gastkramande fyra i betyg.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg

0

Mikael Jisander – Benny älskar baklava

Ove, förlåt Benny, är en enkel man. Han är ungkarl, driver en VVS firma och förutom att ölen ska vara kall och Liverpool vinner sina matcher så vill han att det ska vara ordning och reda. För är man fastighetsägare ska man skotta trottoaren, hur svårt ska det vara.
Så när den syriska kvinnan Farah flyttar in i grannhuset med sina två barn så rubbas Bennys cirklar.

Ja, vi måste ta det direkt. Det finns många likheter mellan Benny och Fredrik Backmans Ove. De är båda fyrkantiga gubbar, även om Benny är betydlig yngre. Båda lär känna en invandrarkvinna som rör om i deras inrutade vardag. Nu tycker
jag att det är bra när författare inspireras av varandra. För jag skulle kalla det här att inspireras och inte kopierat.

Jag har nog en del gemensamt med Benny. Nej, är varken rörmokare eller ungkarl men håller på Liverpool och kan nog ibland uppfattas som en grinig gubbe. Boken börjar med mitt kanske mest hemska fotbollsögonblick, Steven Gerrard snubblar mot Chelsea vilket gör att
väntan på en Premier League titel ännu en gång går upp i rök. Nu behöver man inte vara Liverpool fan för att man ska fastna för den här boken. Fotbollen utgör endast en fond.

Det här är en bok om människor. Människor med fel och brister och också människor med hjärta och omtanke.

Det är också en bok om småstadens för och nackdelar. För det finns ofta en väldigt fin sammanhållning i en småstad. Människor bryr sig, både om andra och om vad andra ska tycka. Något som gör att det är inte alltid som man tänker på
sig själv i första hand. Kan vara bra ibland och mindre bra ibland. Sen finns det baksidor. Som att det inte är lätt att komma utifrån. Även om det kanske lite lättare att komma från Malmö än från Syrien så är det förfarande hot utifrån för den lilla småstaden. Men när man gör skillnad på om utbölingen
kommer från Malmö eller Syrien så är det rasism och det finns inget
förmildrande ens i en småstad. Runt dessa frågor kretsar det mesta i boken.

Jag blev snabbt fast i den här boken. Den är charmig och relativt lättsmält.
Men eftersom jag likt Benny är en grinig gubbe så måste jag klanka ner på några småsaker. Trots att den bara är drygt 9 timmar lång så tycker jag den var på gränsen för lång. Speciellt när man efter drygt halva boken kunde lista ut vad som skulle hända. Så fanns det ett antal episoder i boken jag tycker några karaktärer handlade antingen väl naivt eller var lite för schablonmässigt.
Så kommer vi till Fredde. Han är som klippt och skuren för att gestalta Benny.
Benny älskar baklava är bok om människor i en småstad. Mikael Jisander charmar oss med sin version av Ove och är värd sin fyrkantiga fyra i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg

0

Jeanette Bergenstav – Nattrov

En ung man hittas död under en bro. Att mannen är naken förbryllar polisen. Ungefär samtidigt kidnappas en ung kvinna efter en utekväll. Då journalisten Jennifer Sundin någon dag senare har en intervju inbokad med den unga kvinnans mamma blir hon insyltad i historien. Eftersom mamman inte vill samarbeta med polisen för att inte riskera dotterns liv utvecklar det sig så att Jennifer blir länken till polisen. Då kidnapparna satt en deadline för när lösensumman ska vara betald så får vi in en tickande klocka i historien också. Något som ofta tätar till och gör så att spänningen stegras, den här boken är verkligen inget undantag.
Om första boken Syndoffer kretsade mycket kring och lyfte mycket på grund av huvudpersonen Jennifer Sundin så tycker jag storyn med alla sina tvära kast är den här bokens ryggrad. Med det sagt är ju vår kantiga huvudperson minst lika framträdande här. Hennes kamp mot sin ex man fortsätter. Framförallt henne kamp för sin son som har en form av neuropsykiatriska funktionsnedsättning. Då jag har en son med liknande problem är igenkänningsfaktorn väldigt hög just där.
Tillbaka till sättet att berätta historien. Att lägga in många oväntade vändningar i en deckare är inget nytt. Att likt 90-tals filmen Speed till och med vända när vi i publiken slappnat av och trodde allt var över är ju uppenbarligen också redan gjort. Det jag blir imponerad över här är hur naturligt författaren får in vändningarna.

I Nattrov är det historiens och alla tvära kast som står i fokus. Men trots alla kast så styr kapten Jeanette Bergenstav oss med säker hand. Det blir en fyra det här.
Uppläsare: Sofia Berntsson
Betyg:

0

Jeanette Bergenstav – Syndoffer

Journalisten Jennifer Sundin har blivit lämnad av sin man, som också lagt beslag på huset och dottern. Hon och sonen har fått flytta in tillsammans på hennes pappas båt. Lägg till att hon har varit sjukskriven de senaste åren. Så livet är inte topp för henne som frilansare på en lokaltidning utanför Göteborg. Så ett reportage om en nyrenoverad bildsal får inte pulsen att öka på henne. Inte ens att det är hennes gamla högstadieskola. Men när hon kommer dit hittar hon två döda och en svårt skadad man. Det blir startskottet på både en våldsserie och på Jennifers journalistkarriär igen.
Det finns ingen som kan säga att ett dubbelmord är en skänk från ovan, men för Jennifer är det just det det är. För även om hon måste använda kryckor och starka värktabletter efter en steloperation är det inget fel på journalistnäsa och hennes slutledningsförmåga. Som ni hör så kretsar mycket kring bokens huvudperson . Det är inget fel med det då hon är en lika kantig som älskvärd person. Hon är långt igenom god och hon är en bra journalist men inte exceptionellt. En människa av kött och blod med fel och brister.
Historien svänger fram och tillbaka. För mig växlar vem som är den huvudmisstänkte fram och tillbaka och även om man förstår att polisen har fel så är det inte självklart vem som gjort det. Vilket är snyggt skrivet. Det finns inte mycket att invända på från mitt håll. Ja det skulle kanske vara att det är lite mycket hundfokus för min smak. Nu har jag förstått att det är ett stort intresse för författaren så jag ser gärna mellan fingrarna med det. En petitess.
Jag måste ta upp Sofia Betssons uppläsning. Hon har en väldigt mogen röst som passar dom hand i handsken för att gestalta Jennifer Sundin.
Jag gillar Jeanette Bergenstavs smarta och spännande berättarstil i Syndoffer. Lägg till den något kantiga frilansjournalisten Jennifer Sundin och det blir en fyra i betyg från mig.
Uppläsare: Sofia Berntsson
Betyg

1

Anna Jinghed, Lena Ljungdahl – Någon måste dö

En kvinna hittas död i ett badkar i en lyxsvit på ett hotell i Stockholms skärgård. Polisen avskriver snabbt hennes död som en olyckshändelse. Något som hennes syster Nikki som är polis inte köper. Det stämmer inte att hennes syster skulle ta in ensam på en lyxsvit. Så hon ger sig inte och tar hjälp av dom kontakter hon har. Det är allt från en DNA kunnig expojkvän till en välvillig obdusent.
Allt detta parallellt med att hon jobbar som spanare. Så förutom Nikkis jakt på lillasysterns mördare så får vi en inblick hur en spanare jobbar, vilket i alla falla jag tycker var intressant. Det är här författarnas polisbakrund tittar fram.
Historien utveckar sig från en mördarjakt till agenttriller vilket jag inte tycker var helt nödvändigt. Någonstans där tappar boken lite i trovädighet. Vissa händelser och vändningar blir lite för spektakuläre. Men allt det vägs upp av att man vill veta hur det går för vår hjältinna.
Både författarparet och uppläsaren var ny för mig. Författarparet har jag redan hyllat och det bör även uppläsaren Jessica Pellegrini göras. Hennes röst passa perfekt för att gestalta den tuffa Nikki.

Polisen Nikki vägrar släppa lillasysterns död i Någon måste dö. Det märks att författarna Jinghed Ljungdahl har poliserfarenhet viket ökar trovärdigten. Lägg till spänning och det blir en fyra i betyg.
Uppläsare: Jessica Pellegrini
Betyg

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑