Lee Child – Midnattslinjen

Bok nummer 22 med Jack Reacher, 22!! Det är riktigt imponerande att hålla liv en bokserie så länge. Huvudpersonen är på ytan en ganska enkel man. Inga tillhörigheter, åker dit första bussen går och är inte speciellt social. Men har man lärt känna Reacher genom åren vet man att det finns mer än ett par nävar som kan slåss. Det finns ett ädelt hjärta som vill att världen ska vara rättvis och en knivskarp hjärna som ser samband som ingen annan. Jag tror det är dom egenskaperna tillsammans med Lee Childs målande beskrivningar av den amerikanska landsbygden som håller Reacher ”vid liv”. Just miljöbeskrivningen av USA gör engelsmannen Child med glans på sitt nedtonade sätt. Sen kan man kanske ibland ifrågasätta hans motiv att alltid hamna i händelsernas centrum. Är tex en examensring på en pantbank anledning nog att sätta sitt liv på spel? Nu får vi vara glada att det är det i Reachers värld. Lee Childs böcker fick ju ett uppsving efter att Tom Cruise gestaltade Reacher på vita duken. Själv tycker jag att han är lite klen jämfört med den Jack Reacher jag har i mitt huvud. Det man kan ha mot bokserien är att huvudpersonen börjar kännas lite gammalmodig. Bara det att man gör en sak av att Reacher inte har en mobiltelefon är ett lite illavarslande tecken. Finns risk att unga hjältar springer om honom.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Roslund – Tre timmar

Ewert Grens är tillbaka! Men allt är inte riktigt som vanligt. Det saknas ett namn på bokens framsida. Under nästan 15 år har författarparet Roslund och Hellström försett om med samhällsaktuella deckare, spännande men alltid med eftertanke. Efter boken 3 minuter beslutade sig Anders och Börje att gå skilda vägar något som efter det blev definitivt efter att Börje gick bort förra året. Så det betyder att det här är Roslunds första egna bok. Men jag kan inte säg att jag saknar Hellströms bidrag speciellt mycket. Grens är lika trulig och inåtvänd och Piet Hoffman är fortfarande världens bästa infiltratör. Temat i den här boken är människosmuggling över medelhavet. Ett ämne som är både otäckt och aktuellt, helt i linje med övriga böcker om Grens. En av de stora behållningarna i den här boken är när Ewert Grens brist på sociala kompetens blottläggs. När han tvingas sammanarbeta med en nioårig pojke, något som inte är speciellt lätt för honom. Boken är inte lika gastkramande spännande som det första i miniserien 3 sekunder men långtifrån den sämsta i serien. I slutet får vi också redan på att det kommer ytterligare en bok i tre-serien. Ser redan fram emot den. Om Sauk är som klipps och skuren för att läsa Silvferbielke böckerna så är Thomas Hanzons lite släpiga röst minst lika bra för Grens.

Uppläsare: Thomas Hanzons

Betyg:

Buthler Öhrlund – Kejsaren

Nu är han tillbaka, psykopaternas psykopat i svensk kriminallitteratur och det för nionde och vad jag förstått sista gången. Jag har förståt att Silvferbielke är en vattendelare, antingen gillar man honom eller så avskyr man honom. När jag lyssnade på den första boken En nästan vanlig man blev jag helt fast för den här charmiga, snygga, intelligenta, framgångsrika och totalt samvetslöse mannen. Buthler och Öhrlund lyckas med konststycket att få, i alla fall mig, att känna sympati för Silvferbielke på något konstigt sätt.

Den här boken börjar där den förra slutar, på en liten ö utanför Mexicos kust. Där ska Silfverbielke tillsammans med sin tyske vapendragare och fixare Max anordna ett verklighetens Hunger games. Att låta rika amerikaner jaga människor istället för djur är ett projekt som i sig är så vidrigt men i Silvferbielkes värld känns det helt normalt. Boken fortsätter sen bl.a. med en ”Road movie” från kust till kust i USA. Om det här nu ska vara den stora finalboken i en populär bokserie så tycker jag den är relativt lam. Under åren har Silvferbielke mördat till höger och vänster, förfört allt som går kjol(och har stayups), blivit partiledare och svindlat och bedragit människor runt omkring sig på mångmiljon belopp. Just därför hade i alla fall jag väntat mig en riktigt storslagen avslutning. Jo, boken är en typisk Silvferbielke-bok med allt vad det innebär, men känslan när boken klar var ett stort: JAHA?

Det går inte att lämna den här bokserien utan att inte nämna Stefan Sauks uppläsning. När han smackar och säger ”Uj Uj Uj” så får det sig att knottras på ryggen. Jag ser ingen som skulle kunna göra just de här böckerna mera rättvisa än han.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Michael Connelly – Nattskiftet

USAs största deckarförfattare är tillbaka! Harry Bosch har fått ta ett steg tillbaka för tillfället och istället hittar vi Renée Ballard i rampljuset. Att det finns uppenbara skillnaderna mot Borsch som ålder och kön är en sak, men likheterna skymtas också. Hon har också varit i konflikt med överordnad och hon går sin egen väg. Jag tycker att det känns spännande att han börjar på en helt ny karaktär efter över böcker om Bosch. Han har ju fuskat med andra karaktärer som Mickey Heller men då har ju Borsch skymtat lite i bakgrunden. I den här boken får Ballard ta sig an både en grov misshandel av en transvestit och en skjutning på en masskjutning på en resturang. I sin väg möter hon som vanligt i Connellys böcker korrumperade poliser, polis politik, tvivelaktiga journalister och vidrigt brottslingar. Man är ju van att höra Magnus Roosmanns röst när det gäller Connelly men jag tycker det passar bra med en kvinnlig uppläsare när huvudpersonen är kvinna, och Gunilla Lening är en riktigt bra uppläsare.

Uppläsare: Gunilla Lening

Betyg:

Jens Henrik Jensen – Den frusna elden

Det här är den tredje, och kanske sista, delen i serien om den före detta elitsoldaten Nils Oxen. Efter Jussi Adler Olssen är Jensen Danmarks mest lysande deckarstjärna tycker jag. Att blanda deckarjakt och storpolitik tycker jag är en oslagbar kombination. Även om historien om den fiktiva maktsfären Danehof ibland kan kännas lite mossig så finns det ett driv i historien. En annan sak som är en krydda i boken är att man inte riktigt vet vem man kan lita på. Det är så ofta man kan räkna ut vad som ska hända, men när de ”goda” inte alltid är så goda kan allt hända. Skulle det nu inte bli någon uppföljare så tycker jag det är ok, men hoppas verkligen att Jensen fortsätter skiva, för det finns en känsla och värme i den hårda historien. Har du inte läst dom två första böckerna i serien, De hängda hundarna och Mörkermännen så bör du läsa dessa först, annars blir det nog lite svårt att hänga med.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Jan-Erik Fjell – Hämnaren

Det här är ännu än kriminalroman som följer standardmallen för kriminalromaner. Polis på glid, check. I det här fallet förflyttad till patrulleringstjänst pga spelmissbruk. Brott i nutid med koppling till händelse i historien, check. Med allt det sagt så ät det en hyfsad deckare. En bra berättelse med många svängningar fram och tillbaka. Jag gillar speciellt historien från Alcatraz om både var trovärdig och spännande. Att berätta historier för sin överlevnad, eller för att få fördelar, är en central del i historien. Något som för tankarna till tusen och en natt. Det var min första bok av Fjell och jag kan tänka mig att höra mer om Brekkes äventyr.

Uppläsare: Niklas Engdal

Betyg:

David Baldacci – Slutspel

Ännu en spännande och fartfylld spänningsroman signerad Baldacci. Jag är ju svag för smarta och tuffa hjältar som Will Rubie. I den här boken får han och parhästen Reel bege sig till Colorado för att leta efter sin försvunne chef. I boken möter vi både nazistgäng och apostlar på den amerikanska landsbygden. Boken är en typisk Baldacci deckare, men tycker att upplösningen blev lite mycket Hungergames, utan att avslöja för mycket. Det kan också bli lite för mycket vapenporr och detaljer ibland. Den stora behållningen tycker jag är spelet mellan Rubie och Reel.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Jørn Lier Horst – Bottenskrapet

När upptäckt Jørn Lier Horst för några år sen tyckte jag att hans böcker verkligen stack ut. Samspelet mellan far och dottern var det jag tror jag föll för. Jag kan nu konstatera att jag inte lyssnat på böckerna i rätt ordning, vilket inte alltid är nödvändigt. Det här är den andra boken i serien om Wisting. I den känns Wisting lite trött, vilken han i och för sig söker läkare för, men trots många lik och gamla pengar kommer boken inte riktigt igång. Det samspelet mellan far och dotter som jag gillar i de andra böckerna saknas lite i den här boken. Men med det sagt så är det en välskriven bok. Horst håller en hög klass och tillhör en av de bästa deckarförfattarna i norden. Men det är svårt att hålla en hög nivå genom en hel serie.

Uppläsare: Mattias Linderot

Betyg:

Bok nr: 1052

Dag Öhrlund – Se till mig som liten är

Ewert Truut kan vid en första anblick förväxlas med en viss Evert Bäckström. Men då tittar man inte ordentligt. För Truut har ett samvete och det är kampen mot det som gör honom så intressant att följa. Han är en konservativ man som kör en Valiant och äter Emser och måste förhålla sig till son homosexuella son och ny teknik som iPads. I den här boken får Truut och hans lilla grupp lämna dom kalla fallen tillfälligt och ta sig an ett fall i nutiden. Ett fall som börjar med en förvirrad ung kvinna som viftar med en skarpladdad pistol men som sprider sig uppåt i Sveriges maktelit. Då hans japanska massör blir mördad samt att någon försöker tysta honom kryper fallet honom in på skinnet. Men bokens behållning är ända Truuts brottningsmatch mot sitt samvete. Några av höjdpunkterna är när en herrelös katt spatserar in i hans liv eller när hans särbo tvingar honom att köpa en cykel, med tillhörande cykelhjälm. Kanske inte den bästa i serien om Truut men klart värd att lyssna på.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Bok nr: 1051

Anders Jallai – Spionerna på Säpo

Nu har ytterligare en bok i Anton Modin serien kommit ut. Det är en serie som inte liknar någon annan serie. På ytan är det en helt vanlig deckare men nej. Alla böckerna har kopplingar till svenska nutidshistoriska och politiska händelser. Tidigare har Palmemordet, Estonias förlisning, mordet på Cats Falk och andra händelser varit med i handlingen. Persongalleriet är en blandning av riktiga namn och fiktiva, typ länspolismästare Hans Holmén. Lägg sen till hänvisningar till biografier och andra böcker som ökar trovärdigheten. Men sen är det en helt igenom påhittad historia. Denna blandning av verkliga och påhittade händelser är både underhållande och fascinerande. I den här boken är det spionen Stig Bergling. Det lilla jag läs om honom är att han var en ganska självcentrerad människa med flotta vanor, svag för vackra kvinnor och alkohol. Det är en bild som förstärks i den här boken.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑