Det här är Carolinas andra skönlitterära bok om Bea Farkas. Det är en bok med en bra grundstory med flera aktuella ämnen, SMS lån, kidnappning och allmän girighet. Men även om hon har gjort Bea lite mer mänsklig med fel och brister så är det något som skaver genom hela boken. Lite som en liten sten i skon. Det var först på slutet jag kom på vad det var. Tydligheten. Dom goda är lite för goda och dom onda lite för onda. När allt faller på plats som en romantisk komedi blir jag lite trött. Men det här ät min högst personliga åsikt. Annars är boken välskriven och har ett bra driv men jag hade önskat mig ett lite mer oförutsagt slut.
Det här är första boken jag lyssnar på med Henrik Blanckert. Men jag gillar hans stil. Först en massa trådar som man har svårt att se något samband med. Men desto längre den spännande historien lider desto tydligare blir konturerna. Jag har ingen aning om huruvida det finns gerillagrupper i Filippinerna som kidnappar människor och utpressar deras familjer. Men det spelar ingen roll då det i boken känns verkligt. Språket är snabbt och trots att jag aldrig varit i Somalia, Filippinerna eller Irak har jag inga problem att få bilder av platserna i mitt huvud.
Tänka sig att det kom en uppföljare till Björndansen. Det är riktigt listigt att följa upp en dramatiserad dokumentär med en fiktiv spänningsroman. Den här boken tar vid där den andra boken slutar. Men under hela boken får vi tillbaka blickar på de tre brödernas uppväxt. Den som har format dom och ger många av svaren till varför dom blev de är idag. Där har pappa Ivans handlingar en stor skuld. Precis som när Anders Roslund skriver med Börje Hellström så finns det ett djup och samhällsengagemang i boken. Men den här boken handlar ju inte bara om bröderna i Militärligan, Roslund och Thunberg har ju lyckats få in ytterligare ett brödrapar, i form av komisarie Bronks och hans bror Sam. Vilket gör bokens titel dubbeltydig. Lägg till en riktigt smart kupp, en spännande historia och välskriven bok så har man årets första 5:a i betyg. Tycker också att Thomas Hanzons uppläsning ska omnämnas, perfekt till den här boken.
Dom flesta spänningsromaner har ett brott och en tillhörande polisutredning i fokus. Ja det är ett brott med i den här boken men det är annat som är i fokus. Åtminstone till en början. Harlan Coben är en lågmäld mästare av den här typen av spänningsromaner. Jag är imponerad att med ett bra språk kunna skapa spänning på det sättet han gör det. En formulering som den här säger väldigt mycket ”Den som vill se alfahannar i sin naturliga miljö, när de verkligen beter sig som sådana, borde titta på när fäder lägger sig i avkommans laguttagning. Discovery Channel borde filma det.” Som vanligt gör Reine Brynolfsson en bra uppläsning av Cobans böcker.
Det här är en välskriven dramatiserad dokumentär som jag är så svag för. Sigrid Edsensius har gått igenom polisutredningar och intervjuat personer på norra Öland. Det är en skrämmande historia om en person som skulle kunna vara en av Sveriges värsta seriemördare. Men författaren är mycket noggrann att inte ta ställning i skuld frågan. Pierre är ”bara” dömd för två mord men skulle kunna utfört åtskilliga fler, och det för att han varit i behov av pengar.
Den här boken får ytterligare en dimensionen för mig då jag spenderat 10 av dom senate 15 somrarna uppe på norra Öland. Byxelkrok, Torp ovh Mellby är inga stora byar så det är inte otroligt att man stött ihop med flera av personerna i den här boken.
Det har skrivits många böcker och gjorts många filmer om och kring Vita huset och den amerikanska presidenten. Det är ett kittlande ämne, det är så högt du kan komma i västvärlden. Så varför sikta lägre. Men den här boken kanske siktade lite för högt. Den har en bra grundstory men jag fick aldrig något riktigt grepp om den. Jag har väldigt sällan synpunkter på uppläsarens arbete men det här var inte bra. När man läser amerikanska förkortningar som används i dagligt tal som CIA, FBI och DC tycker jag man kan använda engelskt uttal. Annars låter det fånigt. Nej det här var ingen höjdare, det finns så många bättre böcker i ämnet.
En bok om en kvinna, skriven av en kvinna och det enda ordet som ekar i huvudet är, GUBBIGT!
Dom första böckerna om Marianne Jidhoff kändes lite nyskapande men nu börjar det kännas, som pappas flaska som man snott sprit ur och fyllt på med vatten, utspätt. Att storyn är tunn med lite kulturelit, lite Sverigedemokrater(fast dom kallas något annat) och lite finannsvärld i en blandning som känns väldigt konslad. Jag såg en intervju med Denise Rudberg på TV idag och hörde då att hon ska skriva tre böcker till i serien, men just nu är jag inte sugen på att höra mer om Jidhoff. Tyvärr.
Det här är min andra Storytel original serie jag lyssnar på och jag gillar verkligen formatet. En timmes avsnitten gör dom lättlyssnad och gör att tempot blir lite högre än en vanlig bok. Det här är en skruvad berättelse där en styckning i ett badrum framstår dom något helt normalt. Uppläsaren Emma Peters gör en riktigt bra uppläsning och får fram den rappa och lätt sarkastiska dialogen. Tyvärr kanske storyn är lite väl tunn men en klart lyssningsvärd bok.
Han var en alldeles vanlig man. En medelsvensson med bil, sommarstuga och båt. En ordentlig och laglydig tjänsteman. Men så drabbade orättvisan honom i form av en felaktig skatteskuld.
Lars Tingströms öde är ett av den senare delen av 1900-talets mest märkliga. Han blev känd som Bombmannen och gjorde en unik livsresa från välbeställd tjänsteman till Kumlabunkern. Där fann han en vän: den för dråp dömde Bajonettmördaren. En udda och livsfarlig vänskap växte fram mellan fängelsets väggar.
Det blev starten till det mest omtalade brottet i modern tid i Sverige.
Min kommentar: Jag gillar dokumentärböcker och när de skrivs i romanform blir det ännu bättre. Ebervall och Samuelsson har hittat ett fantastiskt levnadsöde att sätta pennan i. Herr Tingström utmålas till en början som en medelsvensson men det är han inte. Hans väg korsas av Sveriges mest kända brottsling, Christer Pettersson, och en av Sveriges mest kända advokat, Pelle Svensson och så blir han ut för ett av de största jävrättegångarna, Sigurd Denckers förhållande med Tingströms sambo. Men det som gör mig mest upprörd är Nackapolisen och mörkläggningen kring åklagare Dencker. Först var jag lite irriterad på Lenas uppläsning men det blev bättre desto längre man kom in i berättelsen. En riktigt bra bok.
Roland Nilsson är utsänd av Svenska Fotbollförbundet för att hitta ett projekt att stödja inför VM i Brasilien 2014. På en ö stöter han på ett gäng ungdomar som just anlagt en plan och bildat ett lag. Förutsättningarna är goda. De får till och med ett uppmuntrande sms från landsmannen Daniel Alves, högerback i Barcelona. Problemet är bara att många i byn inte vill acceptera denna fotbollsplan, och konflikten blir snart våldsam. En bybo, Oscar Gama, hittas brutalt mördad.
Det hela hamnar på kommissarie Santos bord. Egentligen är han obenägen att arbeta, men när även offrets bror mördas känner sig Santos ändå tvungen att börja gräva i det hela. Nilsson känner sig splittrad. Ska han uppsöka den obehaglige kommissarien och berätta vad han vet, eller ska han hålla tyst av lojalitet med laget och sitt projekt? Och vad ska han säga till kollegerna i Stockholm?
Min kommentar: Som fotbollsintresserad kastar jag mig naturligvis över en bok med ingredienserna deckare, fotboll och Brasilien. Förväntningarna stegras när det också är en författare jag gillar och så tycker jag tycker att det är uppiggande när deckare inte bara utspelar sig på engelska landsbyggden eller svenska skärgården. Men i det här fallet kommer jag inte riktigt in i boken. Jag vet inte om det är att jag är ovan med miljön eller om boken inte riktigt håller för mina förväntningar. Om det här nu är början på en serie böcker om kommissarie Santos kommer jag i alla fall ge det en chans till.