David Baldacci – De sammansvurna

John Carr, även känd som Oliver Stone och en gång USA:s skickligaste lönnmördare, står i Lafayette Park framför Vita huset, kanske för sista gången. Presidenten har personligen bett Stone att tjäna sitt land igen genom ett riskfyllt hemligt uppdrag. Trots att han har kämpat i decennier för att lämna sin tidigare karriär bakom sig, har Stone inget annat val än att säga ja. Men Stones uppdrag förändras drastiskt innan det ens har börjat. Samma kväll som den brittiske premiärministern gästar Vita huset detonerar en bomb i Lafayette Park, en uppenbar attack mot både presidenten och premiärministern. I de kaotiska efterdyningarna får Stone ett nytt, mer brådskande uppdrag: att hitta de ansvariga för bombdådet. Den brittiska MI-6-agenten Mary Chapman blir Stones partner i sökandet efter de okända angriparna. Men deras skugglika motståndare visar sig vara fullt kapabla till mord och, värst av allt det verkar som om bombdådet i parken bara var inledningen till någonting mycket större. Stone ber om hjälp från de enda han vet att han kan lita på: Kamelklubben.

Min kommentar: Jag tycker om att höra om hjältar som Carr/Stone. De som är de bästa av de bästa. Det som får John Rambo att blekna (inga andra liknelser med Rambo). Baldacci får mig att tro att dessa hjältar existerar. När de sedan lever lite utanför sammhället blir det av någon konstig anledning ännu trovärdigare. Den är kanske inte den bästa Kamelklubbsboken men riktigt värd att lyssna på.

Uppläsare: Torsten Wahlund
Betyg:

Håkan Nesser – Himmel över London

Det börjar klockan 4.50 på Paddington Station i hjärtat av London. Eller också börjar det en septemberkväll 1968 på Trafalgar Square. Eller möjligen längre tillbaka ändå med en lögnaktig stins i staden K- och hans son. Det är en spionhistoria, eller kanske en kärlekshistoria, eller kanske någonting helt annat, och det mesta utspelar sig i London, den eviga staden. Om en döende mångmiljonär och hans tänkbara arvingar handlar det. Och om böcker: varför det inte går att vara utan dem. Om tiden som stjäl våra liv och hjärtats obotliga ensamhet handlar det också, och kanske är det rentav själva berättaren som är huvudperson. Men vem är berättaren?

Min kommentar: Det finns ingen som kan leverera slöa svordommar på klingande näkedialakt som Håkan Nesser. Den här romanen är nog den mest kompexa Nesser, rent berättarmässigt, har skrivit och då har han skrivit ”En helt annan historia”. Berättar-jaget hoppar mellan en rad olika personer. Allt byggs upp mot en grand-final och när den väl kommer så går det fort. Allt låter konstigt men jag gillar Nesser.

Uppläsare: Författaren själv
Betyg:

Harlan Coben – För evigt dömd

McWaid är en välartad och ambitiös flicka från en ordentlig familj. En morgon är sängen hemma i flickrummet orörd och tre månader senare är hon fortfarande spårlöst försvunnen. Tevereportern Wendy Tynes har specialiserat sig på att avslöja pedofiler och hennes senaste scoop är en viss Dan Mercer, en man som jobbar med vinddrivna ungdomar. Han luras att bege sig till ett övergivet hus mitt i natten, där hon väntar med ett kamerateam. Men under rättegången frikänns Dan i brist på bevis och Wendy får sparken från sitt jobb. Har hon gjort ett förfärligt misstag? Är Dan Mercer offer för olyckliga omständigheter eller går en farlig man fri? Och finns det något samband mellan Dan Mercer och Haley McWaids försvinnande? Wendy kan inte släppa fallet och när hon börjar lägga pusslet går det sakta upp för henne att allting började en natt för länge, länge sedan.

Min kommentar: Coben är en mästare att skrva spännande och invecklade romaner. I den här sätter han fingret på det morderna mediesamhällets(eller folk i gemens) snabba egna domstol. En gång utpekad alltid utpekad, ingen rök utan eld osv. Reine Brynolfsson läser bra.

Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑