Liza Marklund – Du gamla, du fria

Annika Bengtzon är tillbaka på Kvällspressens redaktion i Stockholm efter tre år som tidningens korrespondent i Washington. Hon har återförenats med sin make, Thomas, som arbetar på justitiedepartementet med internationella säkerhetsanalyser.
En eftermiddag hittas en ung småbarnsmamma död och översnöad bakom ett daghem i förorten Axelsberg i södra Stockholm. Hon är det fjärde offret på kort tid under liknande omständigheter: kvinna, ung, mamma, knivhuggen bakifrån. På Kvällspressen anar man en seriemördare, något Annika avfärdar som vilda fantasier.
Thomas befinner sig på en konferens i Nairobi. Under en rekognoseringsresa vid somaliska gränsen kidnappas hela delegationen – sju personer från olika delar av Europa.
Allt eftersom kvinnomorden i Stockholms förorter blir allt fler, och misstankarna om en seriemördare börjar ta form även hos polisen, dras Annika in i ett våldsamt kidnappningsdrama som skakar både Europa och Östafrika. Kraven från kidnapparna är omöjliga och orimliga. När kraven avvisas avrättas gisslan i delegationen, en efter en.

Min kommentar: Om jag tycket att Claes Claesson var redo för pension så gäller det inte Annika Bengtzon. Trots att det här är den 9 boken om Annika så tycker jag att hon forfarande känns intressant. In anledning kan ju vara att det inte kommit en bok per år de senast åren som det gjort med många andra deckare. Jag tycker också att Liza Marklund lyckats snyggt med att väva in handlingar från sin kollega Tove Alsterdals, Kvinnorna på stranden. Trots att båda böckerna är fiktion så blir kännslan av verkligethe större om man läst om något på två olika håll. Sedan har jag funnit en trend, en koppling till Afrika finns i tre böcker jag lyssnat på den senast tiden. Förutom den här och Kvinnorna på stranden utspelar sig ju delar av handlingen i Buzz även det i Afrika. Till sist måste jag nämna att jag tycker Eva Röse läser bra.

Uppläsare: Eva Röse

Betyg:

0

Karin Wahlberg – Glasklart

När det förflutna gör sig påmint Hilda Glas är snart färdig läkare och har återkommit till sin hembygds trakter för att göra AT-tjänst på Oskarshamns lasarett. Väl där inser Hilda att hon kanske undermedvetet dragits till det sjukhus där hennes mamma avled och när hon råkar komma över sin mors journal inser hon att hon måste ta tag i sin outredda bakgrund. Vad var det för mystisk sjukdom som tog moderns liv och var hennes pappas död verkligen en olycka? Claes Claesson ramlar över ett svårt fall när han firar valborg med familjen i den lilla glasbruksorten Hjortfors och elden abrupt måste släckas för att det ligger en död kropp bland riset. Vem är den döde och vad är det egentligen för intriger som skett under årens lopp på den lilla orten? Glasklart är Karin Wahlbergs åttonde bok om kriminalkommissarie Claes Claesson och hans fru Veronika Lundborg, överläkare på Oskarshamns lasarett.

Min kommentar: Jag har svårt för deckare som övergår i läroböcker i olika ämnen. Även om den här berättelsen utspelar sig runt ett glasbruk så känns det som om författaren har läst på en massa om glastillverkning och väldigt gärna vill glänsa med de kunskaperna. Efter att ha lyssnat på böcker som Snabba cash och Buzz börjar Claes Claesson kännas lite mossig och det kanske är dags för pension.

Uppläsare: Torsten Wahlund

Betyg:

0

Anders de la Motte – Buzz

Buzz inleds i öknen. HP är i Dubai på flykt från sitt förflutna, Rebecca besöker ett afrikanskt land som livvakt åt en svensk minister. Plötsligt hamnar de båda i hotfulla situationer som tvingar dem tillbaka till Stockholm där deras vägar möts igen.
En andlöst spännande, kraftfull och nyskapande thriller. Minst lika het som föregångaren Geim.

Min kommentar: Det är inte ofta en uppföljare till en hyllad debutroman håller en sådan hög klass. Boken är skriven med korta klipp som från en MTV video. Handlingen tar vid där Geim slutar och även om förnuftet säger att det inte kan finnas företag som kontrollerar bloggar och sociala medier som i boken så känns det ändå trovärdigt. Det är befriande med en hjälte som HP som i botten är en looser. Men jag tror att det är bra att lyssna på boken nu och inte om 5-6 år för då är det stor riska att den kommer att kännas gammalmodig. Men jag ser redan fram emot nästa bok. 

Uppläsare:  Mattias Linderoth
Betyg:

0

Tomas Bannerhed – Korparna

Handling: Kortfattat handlar romanen om en familj på den småländska landsbygden i början av 70-talet. Torpet Undantaget har gått i generationer inom familjen. Fadern är besatt av att kedjan inte ska brytas, den tolvåriga sonen måste ta över. Faderns besatthet övergår snart i sinnessjukdom som får hela familjen att utsättas för enorma mentala påfrestningar. Sonen Klas hittar sin tillflykt i ett stort fågelintresse och Veronika, en tjej vars familj flyttat ut på landet i sann ”gröna-vågen anda” Korparna är språkligt väldigt välskriven och hela problematiken kring brytningstiden 60/70-tal och spänningarna med att sticka ut och vara annorlunda i en sluten miljö skildras på ett livfullt sätt.

Min kommentar: Jan Guillou får ofta kritik för sina långa utläggningar om vapen med det står sig slätt mot Bannerheds fågelutläggningar. För den som är intersserade av fåglar skulle jag ändå rekomendera ”Svenska fåglar” eller något liknande. För utom långa utläggningar om fåglar och växter måste jag erkänna att jag inte riktigt fårstår poängen med boken. Jag har gillat de senaste årens August pristagare men den här gången tycker jag dom missat. Om jag ska tro min egen poängbedömning har jag inte lyssnat på en sämre bok på 6 år och då var det Dostojevskijs Brott och straff som fick lägsta betyg. 

Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

0

Lars Keppler – Eldvittnet

I hela världen tar polisen hjälp av andliga medier vid svåra utredningar. De gör det regelbundet trots att det inte finns något enda dokumenterat fall där ett medium bidragit till en lösning. Flora Hansen kallar sig för spiritistiskt medium och har i många år försörjt sig på att låtsas att hon kan tala med de döda. En kväll i augusti läser hon på löpsedlarna om ett fruktansvärt mord som skett på en sluten anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende. Flora Hansen bestämmer sig för att ringa polisen och hävda att hon har kommit i kontakt med den dödas ande. Den tekniska undersökningen pekar entydigt på att mördaren är en av de intagna, en snäll och tystlåten flicka som rymde från anstalten samma natt som mordet skedde. När Joona Linna börjar undersöka hennes förflutna visar det sig att hon inte alltid varit så snäll. Joona har redan stannat längre på denna brottsplats än vad någon annan kommissarie skulle göra. Ändå är han inte färdig, han tänker att han måste se ytterligare någonting för att bli utsläppt från detta fruktansvärda rum, han måste hitta en detalj som kan leda vidare, som kan föra tråden som en nål. Han ser på flickan i sängen. En svag värme utstrålar fortfarande från den nakna huden. Hennes händer ligger över ansiktet, som om hon lekte kurragömma. Han lutar sig försiktigt över henne och upptäcker att någonting har fastnat under hennes vänstra pekfingernagel. Det ser ut som ett djuprött sandkorn, en flisa av en rubin. Han blinkar och försöker skärpa blicken. Det är svårt att koncentrera sig på detta lilla röda korn i ett rum nerstänkt av blod, men han ger sig inte, han lutar sig bara närmare, känner den söta doften från henne och förstår plötsligt vad det är han ser under nageln. Jakten på förövaren tar gång på gång våldsamma och oväntade vändingar. Varje svar tycks bara leda till nya gåtor, och det som nyss var enkelt är plötsligt labyrintiskt. Men trots att utredningen hamnar i en återvändsgränd ignorerar polisen Flora Hansens telefonsamtal. Först begär hon pengar för sina upplysningar, men sedan ber hon dem bara att lyssna, allt mer desperat.

Min kommentar: Som med allt går det trender i vem som är den uppläsare som får läsa in de ”hetaste” böckerna. För några år sedan var det Torsten Wahlund som vad nr 1, därefter kom Katarina Ewerlöf. Nu skulle jag sätta den kronan på Jonas Malmsjös huvud. När jag tittar igenom min lista över böcker jag lyssnat på de senaste åren hittar jag hans namn bakom författare som Jens Lapidus, Dan Brown och nu senast Zlatans bok. Så att inläsningen är förstklassig kan jag börja att slå fast. Vad det gäller handlingen och språket i boken tycker jag även den håller samma klass. Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk när jag läste att det skulle vara ett spiritistiskt medium med i handlingen. Jag är inte mycket för det. Men utan att avslöja något om handlingen kom de runt det på ett snyggt sätt.  Sist måste jag kommentera slutet, även det utan att avslöja det. Det är samma känsla som efter man såg actionfilmen Speed för många år sedan. När man trodde att det var slut och man kunde luta sig tillbaka och pusta ut tar historien ny fart. Mycket snyggt.

Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

0

Britt-Marie Mattsson – ”Vi tolererar inga förlorare”

En roman som följer klanen Kennedy från 1910-talets Boston till 2010-talets Washington. Joseph P Kennedy jagade makt och inflytande, men misslyckades med sin politiska karriär. Då ställdes kravet på den äldste sonen att bli USA:s president. Allteftersom sönerna dör överförs ambitionen vidare på näste son.

Min kommentar: Jag gillar att lära mig nutidshistoria samtidigt som jag tar del av en bra historia. Familjen Kennedys historia är en bra historia. Att en och samma familj har så stort inflytande på den ena av 1900-talets supermakter är farsinerande och lite skrämmande. Jag blir också lite beklämd när religionen får en så stort inflytande. I boken brekrivs hur mamma Rose tar hjälp av Påvens bannor för att förskjuta sin älsta dotter, vilket känns lite som medeltiden. Men jag tycker att att Britt-Marie har lyckats att berätta klanen Kennedys historia ur både det presonliga och politiska perspektivet.

Uppläsare: Peder Falk
Betyg:

0

Tove Alsterdal – Kvinnorna på stranden

I gryningen vaknar Terese från Järfälla på en strand i södra Spanien. Hon vinglar ner till havet och kliver på liket av en afrikansk man. I skydd av natten smyger en kvinna i land i hamnen intill. Hon har smugglats över havet och räddats ur vågorna. Hennes namn är Mary, men inte länge till. I New York försöker Ally få tag i sin man som är en känd frilansjournalist. Han har åkt till Paris för att skriva om människohandel och slaveri. Ally trotsar sin cellskräck och tar ett plan över Atlanten för att söka reda på honom. Det blir en resa in i det mörkaste av Europa och djupt in i hennes eget förflutna. Kvinnorna på stranden är en svart thriller om tre kvinnor, tre liv som förändras brutalt. Tre vägar kommer att korsas vägar som leder dit inga lagar når, där ondskan styr bakom vackra fasader och människor kan köpas och säljas, byta skepnad eller dö.

Min kommentar: Det är en spänningsroman som tar upp viktiga änmen som människohandel och rasism. Handlingen utspelare sig i Spanien, Portugal, Frankrike, USA och kopplingar till Sverige. Trots att alla pusselbitar för en riktigt bra bok finns där var det något som gjord att jag inte riktigt rycktes med. Jag kan inte sätt fingret på det. Missförstå mig inte boken är bar men DET saknas.

Uppläsare: Lo Kauppi
Betyg:

0

Zlatan Ibrahimovic – Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse

I Jag är Zlatan Ibrahimovic ger han en helt ny och skakande bild av uppväxten i Rosengård. Med sina egna ord berättar han om papporna från den fina sidan av stan som försöker få honom utslängd från Malmö FF. Han berättar om kampen och striderna i Ajax, om köpet till Juventus, succén i Italien och spelskandalen som höll på att förstöra hans karriär. Han berättar om Inter och segrarna, om Mourinho, målen och de stora stjärnorna. Han berättar om Helena, barnen och om livet bakom strålkastarljuset. För första gången avslöjar han precis vad som hände med Pep Guardiola i Barcelona.

I Zlatans egen självbiografi får vi det rafflande spelet bakom klubbytena. Vi får en insyn i den absoluta toppfotbollen vi aldrig fått förut.

Min kommentar: Som fotbollstok var jag bara tvungen kasta sig över den här boken. Jag hade stora förhoppningar på den och ett och ett halvt dygn senare kan jag konstatera att jag tycker att det helt klart håller måttet. Trots att media redan plockat de flesta ”russina ur kakan” tycker jag det finns mycket intressat kvar att ta del av. Det media skrivit mest om är ju konfliktern med Pep, Ljungberg och Lagerbäck. Det två sistnämnda är känns ju inte som mer än ljuma sommarbrisas jämfört med konflikten i Barca. Men det som fångade mitt intresse mest i boken var spelet bakom kulisserna under alla övergångar. Samspelet mellan Zlatan och Milo mot alla hotshots i Juve, Inter, Barca och Milan är riktigt underhållande.  Som fotbollsintresserad visste redan i förväg hur alla stora matcherna skulle sluta men David Lagercrantz (medförfattaren) lyckas vekligen bygga upp dramatiken kring matcherna.

Jonas Malmsjö gör en bra riktigt bra uppläsning. Det han som läste in Snabba Cash-serien och det gör att bokens första delen om Zlatans uppväxt känns ännu mer gangster lik. Det är kanske ingen bok som kommer få Augustpriset men för mig är ämnet hög intressant och boken är välskriven.

Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

4

Johan Theorin- Sankta Psyko

Handlingen utspelar sig i en mellanstor stad någonstans på västkusten.   Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken.  Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände nio år tidigare, när lille William försvann från den förskola där han då arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om att få tjänsten på Sankta Patricia: att det har att göra med att Alice Rami, den egensinniga sångerskan som han varit besatt av sedan tonåren, är patient på sjukhuset . Är något av dagisbarnen hennes? Jan är förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna avdelningarna och möta Alice igen växer.   En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.

Min kommentar: Jag tycker Johan Theorins böcker om Öland var uppfiskande och intressanat. De innehöll lite konstiga passager men grundstoryn höll upp berättelsen. Men i Sankta Psyko tycker jag det konsiga tar allt för stor plats.

Uppläsare: Magnus Krepper
Betyg:

0

Torbjörn Flygt – Outsider

Tio år har förflutit i Johan Krafts liv. Och i landet Sverige. Medelåldern närmar sig, och med den insikten om att det börjar bli för sent. Johan pluggar juridik i Lund och har ihop det med Helena. Hon drömmer om att köpa hus, skaffa barn, hela familjekittet. Men Johan är inte redo. Han bor i korridor på Malmö Nation, och lever sitt liv på nationen och pubarna. Här finns bland andra KL, mästare på att dryga ut studielånet med olika ”affärer”. Traktor, bondson med hård press hemifrån på att ta över lantbruket. Annika, svartklädd teolog från Stockholm. Sofia, inget ljushuvud men med ekonomiskt stöd hemifrån och det uttalade målet att bli hemmafru till förmögen man. Vi träffar dem i med- och motgångar, en samling unga människor som ofrivilligt kommer att dela några år i Lund. Perspektivet är underklassens, den första efterkrigsgenerationen som fick möjlighet att läsa vidare i stor skala, och hur den förhåller sig till akademiska traditioner utan att ha dem med sig hemifrån. Det är vid den här tiden som Ny demokrati kommer in i riksdagen och Palmemordet kastar ännu sin skugga över landet. Sverige – liksom Johan Kraft – har förlorat något av sin oskuld. Handlingen i Outsider utspelar sig i slutet av åttio- och början av nittiotalet, med framåtblickar.

Min kommentar: Underdog var en av de första böckerna jag lyssnade på och det var också en av de första böckerna utanför deckarvärden som fångade mig. Så att återse Johan, Monkan och Morsan(som har blivit Bodil) känns som ett kärt återseende. Precis som i Underdog är det de målande och träffsäkra tidsbeskrivningarna som är den stora behållningen. Jag växte upp i villa och Johan i lägenhet, jag pluggade i Uppsala och Johan i Lund, jag är 7-8 år yngre ärn Johan men ändå känner man igen sig så väl. Utan att på något sätt avslöja slutet på boken, men det känns som att det kan komma en tredje bok om Johan och jag ser redan fram emot den.

Uppläsare: Författaren själv
Betyg:

1

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑