Dag Öhrlund – Tryggare kan ingen vara

Ibland kan det vara svårt att sätta fingret på varför man tycker om något eller någon. Vad det gäller den här boken är nog svaret att den är spännande och har en bra grundstory. Vad det gäller Evert Truut är det lite svårare. Evert är ju ett gångbart namn i svenska deckare, tänker då på Bäckström och Grens. Det gör att det är lätt att den här väldigt vanliga komisarien lätt försvinner i mängden. Men det är synd, för det är en man med stort hjärta men ändå med en massa fel och brister. Det är kanske det som gör honom så verklig. Att av kärlek till en son och ett barnbarn kunna totalt byta sina omoderna åsikter/fördomar är en av de saker som gör Truut till en människa att tycka om. Det här är en uymärkt avslutning på ett fantastiskt bokår 2016. När jag räknar efter i min lista har jag hunnit med 93 böcker i år. Och tittar jag tillbaka måste jag nog utse Malin Persson Gilitos Störst av allt till den bästa, mycket för att den var så nyskapande. Men jag kan också konstatera att Dag Öhlund har släppt två böcker i år och båda har jag gett högsta betyg.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Bok nr 966
https://www.storytel.se//books/77854-Tryggare-kan-ingen-vara?appRedirect=true

30 december, 2016 0

Anders Jallai – Mördarkomandot

Jallai lyckas med något som inte så många klarar, att väva in en fiktiv person i verkliga händelser. Det här är den sjunde boken om Anton Modin och i den här har han lyckats mycket bra med det. Tidigare har det varit Palmemordet, Estonia och u-båts kränkningar. För mig som gillar nutidshistoria och deckare är det här en riktigt bra kombination. För att det här ska bli trovärdigt måste man använda riktiga namn på de inblandade personerna och hålla sig så nära grundstoryn, vilket Jallai gör. Det underlättar också om historien inte är allt för omskriven den senaste tiden, som historien om Cats Falk. I den här boken får vi möta den 19-åriga Anton Modin vilket gör att vi som följt honom i de tidigare böckerna vet en hel del om vad som kommer att hända se, speciellt med förhållandet till bl.a. Loklint. När en författare är inne på sin sjunde eller åttonde bok i en serie brukar de börja bli lite sämre, lite mer ointressant eller lite mer på släntrian men Jallai har inte gått i den fällan. Jag väntar redan på den åttonde boken.

Uppläsare:Reine Brynolfsson

Betyg:

https://www.storytel.se//books/77496-Mordarkommandot?appRedirect=true

30 december, 2016 0

Robert Dugoni – Presidentens heder

Det har skrivits många böcker och gjorts många filmer om och kring Vita huset och den amerikanska presidenten. Det är ett kittlande ämne, det är så högt du kan komma i västvärlden. Så varför sikta lägre. Men den här boken kanske siktade lite för högt. Den har en bra grundstory men jag fick aldrig något riktigt grepp om den. Jag har väldigt sällan synpunkter på uppläsarens arbete men det här var inte bra. När man läser amerikanska förkortningar som används i dagligt tal som CIA, FBI och DC tycker jag man kan använda engelskt uttal. Annars låter det fånigt. Nej det här var ingen höjdare, det finns så många bättre böcker i ämnet.

Uppläsare: Gert Lundstedt

Betyg

Bok nr 964
https://www.storytel.se//books/76724-Presidentens-heder?appRedirect=true

23 december, 2016 0

Jason Timbuktu Diakité – En droppe midnatt

Att lyssna på ljudböcker kan vara fantastiskt. För att det ska bli så fantastiskt krävs en bra story och en bra uppläsare. Men kanske ännu viktigare är att de två delarna matchar. Att då författaren läser sin egen bok kan vara ett sätt att hitta den matchen, men det kräver att författaren kan uttrycka sig. Den här boken har matchen, Jason läser fantastiskt och storyn är tillräckligt bra för att underhålla. Hade jag läst den här boken skälv skulle jag inte kunna fått till skånskan i mitt huvud och framförallt inte Harlem dialekten på de delarna som är på engelska. Den här boken sätter fingret på det djupt segregerade amerikanska sammhället, en viktig och skrämmande fråga. Jag tycker att jag är en hyffsat upplyst människa men jag fick mig ett uppvaknande av den här boken. Mina analys av det som kommer fram i den här boken och även i skenet av Donald Trumps valseger är. I Sverige vår vi rapporter från det vita, demokratiska, välpolerade USA som är ganska likt Sverige. Det segregerade södern oavsätt om perspektivet är från de svarta eller vita perspektivet syns väldigt sällan i svensk media. Det är kanske därför vi blir förvånade över Trump eller att jag blir överraskad över den här boken.Det här är en biografi men så har bokens röda tråd där Jason söker sina rötter i South Carolina och Harlem tillsammans med en motsträvig far och andra släktingar.

Uppläsare: Författaren själv

Betyg:

Bok nr 963

https://www.storytel.se//books/68595-En-droppe-midnatt?appRedirect=true

3 december, 2016 0

David Baldacci – De bortglömda

Det här den andra boken om John Puller, en militärpolis som löser brott utanför tjänsten. Känns upplägget igen? Lee Childs Jack Reacher, precis. Nu är det svårt att jämföra en bok med en serie på över 20 böcker om Reacher. Men i kategorin deckare-om-amerikanska-militärpolisen leder nog Reacher över Puller. Jag är svag för deckarhjältar som kan dra intelligenta och ibland överintelligenta slutsatser utifrån fakta. Men då gäller det att en amatör som jag inte får tvivla på slutledningsförmågan. I den här boken drar Puller vid ett tillfälle slutsaten att en bil har körts 460 kilometer under en månad. Det ger då 16 km om dagen. Så börjar han leta efter en plats 8 km bort. Smart. Om personen kört samma sträcka varje dag. Om personen bara åkt varannan dag skulle sträckan vara den dubbla. Det är sådana små detaljer som kan få mig att tvivla på en hjälte och som gör att boken inte får högsta betyg. Men det här är en spännande och välskriven bok av mannen som skrivit böckerna om Kamelklubben, vilket är en kvalitetsstämpel om något.

Uppläsare: Mats Eklund

Betyg:

https://www.storytel.se//books/67540-De-bortglomda?appRedirect=true

28 november, 2016 0

Stephen King – Sista vakten

Det här tredje boken om Mercedesmördaren och polisen som jagar honom. Jag var glatt överraskad när skräckbokens mästare skrev en deckare som var den första boken i den här serien. Den andra var lite seg i början men tog sig och var riktigt spännande på konserten på sluter. Så mina förväntningar på den här boken var höga. Men den levde inte riktigt upp till dom. Trots att jag kände till huvudpersonerna från de tidigare böckerna var det många att hålla ordning på i början. Det blev inte bättre när det började smyga sig in hokus-pokus och en hel del övernaturligt. Jag tror inte det kommer fler böcker i den här serien, och det är nog lika bra.

Uppläsare: Johan Svensson

Betyg:

Bok nr 961

https://www.storytel.se//books/56044-Sista-vakten?appRedirect=true

23 november, 2016 0

Varg Gyllander – Det som vilar på botten

Varg Gyllander skriver spännande romaner med många detaljer vad det gäller polisens forensiker. Det kanske inte är så konstigt då han jobbar som presschef vid polisen i Stockholms län. En annan intressant detalj med hans böcker är att dom inte innehåller en enda namngiven geografisk plats.

Åter till boken som utspelar sig till stor del på ett kryssningsfartyg. Storyn är hyfsad men suger inte tag i mig som man hoppas att den här typen av böcker ska göra. Trovärdigheten i detaljerna räcker inte för att få boken att lyfta.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Bok nr: 960
https://www.storytel.se//books/1932-Det-som-vilar-pa-botten?appRedirect=true

15 november, 2016 0

Harlan Coben – Löftet

Det här den 8:e boken om Myron Bolitar. Som deckare är dom ganska ordinära men jag gillar dom. Det som är bra är den snabba och ironiska dialogen. Speciellt mellan Myron och hans kompis Win och Reine Brynolfsson gör den så bra. Att läsa dom här böckerna känns lite som att titta på en gamsl välkänd TV serie. Så har man kommit igenom dom första 8 avsnitten/böckerna så kommer de sista två i serien nog också slinka ner.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg

Bok nr 959

https://www.storytel.se//books/37182-Loftet?appRedirect=true

10 november, 2016 0

Denise Rudberg – På sex meters djup

En bok om en kvinna, skriven av en kvinna och det enda ordet som ekar i huvudet är, GUBBIGT!

Dom första böckerna om Marianne Jidhoff kändes lite nyskapande men nu börjar det kännas, som pappas flaska som man snott sprit ur och fyllt på med vatten, utspätt. Att storyn är tunn med lite kulturelit, lite Sverigedemokrater(fast dom kallas något annat) och lite finannsvärld i en blandning som känns väldigt konslad. Jag såg en intervju med Denise Rudberg på TV idag och hörde då att hon ska skriva tre böcker till i serien, men just nu är jag inte sugen på att höra mer om Jidhoff. Tyvärr.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg

Bok nr 958

https://www.storytel.se//books/56038-Pa-sex-meters-djup?appRedirect=true

6 november, 2016 0

Anna Bågstam Ryltenius – Stockholm psycho (Storytel original)

Det här är min andra Storytel original serie jag lyssnar på och jag gillar verkligen formatet. En timmes avsnitten gör dom lättlyssnad och gör att tempot blir lite högre än en vanlig bok. Det här är en skruvad berättelse där en styckning i ett badrum framstår dom något helt normalt. Uppläsaren Emma Peters gör en riktigt bra uppläsning och får fram den rappa och lätt sarkastiska dialogen. Tyvärr kanske storyn är lite väl tunn men en klart lyssningsvärd bok.

Uppläsare: Emma Peters

Betyg:

Bok nr 957
https://www.storytel.se//books/72211-Stockholm-psycho—Del-1?appRedirect=true

3 november, 2016 0