Bill Clinton, James Patterson – The President is missing

Precis som titeln antyder är det här är spänningsroman i Vita Huset-miljö och med tanke på att den ena av författarna bott i just det huset i åtta år så finns det nog en hel del verklighet i boken. Handlingen där emot är en helt uppdiktad historia om en cyberattack mot det amerikanska samhället. En attack som om det vore verkligt skulle lamslå hela världen. Så boken sätter fingret på hur sårbart vårt moderna digitala samhälle är. Nu tror jag kanske den här historien är lite förenklad men det är ju underhållning som är det viktiga här. Det är en spännande historia i jakten på att stoppa attacken. Vi möter onda och goda terrorister, förrädare i den innersta kretsen och politiskt spel. Det som gör att betyget inte blir högre är att det ibland känns lite för overkligt kring presidenten, trots att Clinton är medförfattare. Jag har lyssnar på boken på engelska och dom har använt sig av det lite annorlunda greppet att använda sig av fem olika uppläsare. Kändes lite märkligt i början men man vande sig.

Uppläsare: Dennis Quaid , January LaVoy , Peter Ganim , Jeremy Davidson , Mozhan Marnò

Betyg:

0

Kjell Ola Dahl – Täcknamn: Hilda

Vi i Sverige har väldigt svårt att sätta oss in i våra okuperade grannländers situation under andra världskriget. Sen vet jag inte om den här boken hjälpte till att sätta oss in i den situationen. Boken är kategoriserad som en kriminalroman, och ja det sker ett mord, som är en central händelse i handlingen men så mycket mer är det inte. Jag tycker att det här är en rörig handling som hoppar mellan andra världskriget, slutet av 60-talet och nu tid, mellan Stockholm och Oslo. Jag väntar mig också att mystiken runt det här mordet ska byggas upp och sen klarna i slutet, men varken det ena eller andra sker riktigt. Nä, det finns betydligt bättre historiska kriminalromaner att spendera sin tid på än den här.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

0

Morten Skjoldager – Sju år som spionchef

Att få en inblick i hur en spionchef arbetar är riktigt kittlande. I den här boken får vi följa med Jakob Scharf, chefen för PET(Danmarks motsvarighet till SÄPO), under hans sju år på posten. Det via journalisten Morten Skjoldager som intervjuat Scharf och berättar sedan historien. Det under en av de näst händelserika åren i Dansk säkerhetspolitik. Åren efter att Jyllands-Posten publicerat ett antal skämtteckningar av profeten Mohamed. Något som påverkade säkerheten för danska medborgare runt om i världen. Det är svårt för en sekulariserad kristen svensk att förstå den vrede några tekningar kan skapa. Men precis som man tar upp i boken så kommer dessa tekningar i en tid få den radikala islamska världen behövde något att enas kring, vilket blev fel tid för Danmark. Boken beskriver ett antal aktioner som stoppades. Vi får följa med i en massa svåra beslut om hur långt ska man släppa terrorister för att samla in bevis kontra säkerhet för medborgarna. Trots att Danmark är ett av våra grannland och jag är relativt väl insatt i vad som händer i vårt närområde så känner jag bara igen hälften av de händelser som tas upp i den här boken. Det gör att det gör den något mer ointressant. Hade en liknande spionchef i Sverige skrivit en liknande bok hade jag älskat den. Sammanfattningsvis intressant men lite för många okända historier.

Uppläsare: Per Juhlin

Betyg:

0

Erik Lewin – Hämndens pris

Det här är en bok jag känner mig lite kluven inför. Boken är ruskigt spännande men den har några saker jag hakar upp mig på. Låt oss börja med dom. Först, namnet på det onda MC gänget, Sons of Beelzebub. Ska låta tufft men låter lite töntigt. Det andra att hjälten Isaac så enkelt kommer i kontakt med en finansiär som så gärna spenderar hundratals miljoner på någon annans krig. Med det sagt så är det här en bok med en smart och handlingskraftig hjälte. Boken tar upp samhällsproblem som kanske är något skruvade men ändå i det lilla realistiska. Vi får följa både Isaac och hans gäng, polisens jakt och media. Det märks att författaren är insatt i detta. Vilket gör handlingen realistisk. Så trots som saker jag hänger upp mig på så väger den spännande handlingen och det höga tempot över och betyget blir en fyra. Avslutningsvis måste sägas att Sauk är som klippt och skuren som uppläsare i den här Hamilton liknande boken.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

1

Leif GW Persson – Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv

Leif GW Persson är en av Sveriges mest populära personer. När det gjordes en undersökning över vem svensken helst skulle vilja sitta bredvid på en flygresa kom GW på första plats, före Zlatan. Det är en företeelse jag tycker säger mycket om hur ängsliga svenskar är, vi satsar gärna på en ”säker häst”. Detta bygger vi naturligtvis på att GW framstår som väldigt intelligent och till råga på allt vågar säga det. I den här boken beskriver han själv denna intelligens Genom att berätta om sitt arbetsliv. Jag tror inte många andra skulle kunna komma undan med det ”skrytet”. Men eftersom man hör GWs stönande och stånkande röst, trots att det är Magnus Roosman som läser, funkar det. Jag dom gillar nutidshistoria får verkligen min beskärda del. GW är ju i händelsernas centrum i många av svensk politiks stora händelser från 70-talet och framåt. Men nu kommer det stora men med den här boken. På grund av han beskriver att det jobbar med blir det relativt mycket och komplex statistik under långa avsnitt. Det kräver en hel del av oss som lyssnar. Enligt den gängse mallen för en biografi så ska man vara lite personlig. GW försöker vara det genom att berätta om sina tre äktenskap, sitt alkoholmissbruk och gånger när han känt sig kränkt men det känns inte riktigt på riktigt. På slutet av boken går han igenom ett antal av Sveriges mest kända olösta mord som han gått igenom under sina år. Det är intressant att få detaljer och synpunkter på dessa. Tyvärr är dessa precis dom fall han tagit upp i sin TV4 serie GWs mord det senaste året. Så känslan är att han återanvänder ”gammal skåpmat” för att fylla ut boken. Sammanfattningsvis skulle jag rekommendera hans första biografi Gustavs grabb eller vilken som helst av hans deckare före den här boken.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

0

Lena Ebervall, Per E Samuelson – Florence Stephens förlorade värld

Sin vana trogen har Ebervall och Samuelson hittat en lite udda person som på ett eller annat sätt kommit i klammeri med det svenska rättsväsendet. Den här gången är det i form av en överklasskvinna, född i slutet på 1800-talet, nära kopplingar till det svenska kungahuset och senare ägare till en bruksgård i Småland. Kvinnan heter Florence Stephens och bruket är Huseby bruk. Boken ger en både intressant och skrämmande bild av ett Sverige för ca hundra år sen. En tid när kungen fortfarande hade makt, kvinnor inte hade rösträtt och arbetare på ett bruk i Småland var i princip livegna. Det är den tiden som formar den unge Fröken Florence och som kommer ha stor inverkan på de väl och händelser som kommer prägla hennes liv. Det faktum att hon inte blir gift, på den tiden gifte sig inte överklasskvinnor dom blev gifta, var ett annat viktigt faktum. Hennes önskan att ha andra människor omkring sig. Men vi möter både kungar, framförallt en prins, bedragare, advokat Henning Sjöström, häradshövdingar och Wilhelm Moberg. Så korsas Flourens väg lite flyktigt även med en annan av Ebervall/Samuelsons litterära personer Kurt Haijby. Det här är inte deras bästa bok men deras sätt att beskriva en förlorad värld och framförallt Helge Skoogs fantastiska inläsning gör det värt att lyssna på den.

Inläsare: Helge Skoog

Betyg:

0

Mons Kallentoft och Anna Karolina – Falco

Zack Herry är tillbaka i Herkulesseriens femte bok. Även polaren Abdullah och kollegan Deniz är med som vanligt. Men på författarfronten har det hänt en del. Kallentoft har bytt ut Markus Lutteman mot Anna Karolina, känd för sina hårdkokta deckare. Med den utgångspunkten tycker jag hon funkar i Herkulisserien. En serie som jag tycker lyfte med fjärde boken Heroine. I den här boken ställs vår hjälte mot en IS cell, något som ligger lite i tiden. Boken håller ett högt tempo med flera stickspår, men utan att tappa tråden. Precis som med Kallentofts andra polis Malin Fors så kämpar Zack med sitt beroende, en kamp han inte alltid vinner. Jag gillar även hans vänskap med Abdullah, även om den ibland känns lite overklig med tanke på Jacks arbete som polis. Det finns också en tendens att författarna, i sin iver att få till det spektakulära tenderar att tappa lite i trovärdighet. Men det höga tempot och den spännande handlingen gör att man kan bortse från det. En välförtjänt falkfjäder skulle jag också vilja sätta i Björn Bengtsson hatt för hans uppläsning.

Uppläsare: Björn Bengtsson

Betyg :

0

Jussi Adler Olsen – Hon som tackade gudarna

Jag tycker Adler-Olsen tillhör toppskiktet av deckarförfattare i norden. Böckerna om avdelning Q har fart, humor, originalitet och humor. Sen har han skrivit ett antal fristående böcker som är betydligt svårare att få grepp om och den här boken tillhör en av dem. Jag hade skyhöga förväntningar på den här boken och dom infriades inte. Storyn har vissa kopplingar till verkligheten och utspelare sig till största delen i Holland i senare delen av 90-talet. Där kanske det första problemet uppstår. Min koll på holländsk nutidshistoria är lite bristfällig. Ett annat problem är de holländska namnen som ibland är svåra att hålla isär. Jag kan leva med dålig historiekoll och krångliga namn, det är storyn i sig som är det stora problemet. Först huvudpersonen Peter de Boers företag, mycket märklig affärsidé att på konsultbasis förstöra för andra företag. Sen den klassiska, äldre man blir kär i ung exotisk kvinna, känns lite unket. Var det inget som var bra, jo då. Den unga exotiska kvinnan, Nicky Landsaat är bokens stora behållning. Hon känns som en Lisbet Salander light. Trots hennes brokiga uppväxt briljerar hon med sin intelligens. Men överlag håller inte historien för en bok som är över 23 timmar lång.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

0

Lee Child – Midnattslinjen

Bok nummer 22 med Jack Reacher, 22!! Det är riktigt imponerande att hålla liv en bokserie så länge. Huvudpersonen är på ytan en ganska enkel man. Inga tillhörigheter, åker dit första bussen går och är inte speciellt social. Men har man lärt känna Reacher genom åren vet man att det finns mer än ett par nävar som kan slåss. Det finns ett ädelt hjärta som vill att världen ska vara rättvis och en knivskarp hjärna som ser samband som ingen annan. Jag tror det är dom egenskaperna tillsammans med Lee Childs målande beskrivningar av den amerikanska landsbygden som håller Reacher ”vid liv”. Just miljöbeskrivningen av USA gör engelsmannen Child med glans på sitt nedtonade sätt. Sen kan man kanske ibland ifrågasätta hans motiv att alltid hamna i händelsernas centrum. Är tex en examensring på en pantbank anledning nog att sätta sitt liv på spel? Nu får vi vara glada att det är det i Reachers värld. Lee Childs böcker fick ju ett uppsving efter att Tom Cruise gestaltade Reacher på vita duken. Själv tycker jag att han är lite klen jämfört med den Jack Reacher jag har i mitt huvud. Det man kan ha mot bokserien är att huvudpersonen börjar kännas lite gammalmodig. Bara det att man gör en sak av att Reacher inte har en mobiltelefon är ett lite illavarslande tecken. Finns risk att unga hjältar springer om honom.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

1

Karen Cleveland – Hon som inte vet

Det kan vara väldigt uppfriskande när man inför en ny vinkel i en litterär genre. Som när den typiska huvudpersonen i en deckare inte är försupen, frånskild, småfet polis utan en utan en journalist på Kvällspressen. I den här boken byter författaren ut den kallhamrade manliga spionen mot en småbarnsmamma. Ja det är ett nytt grepp, men jag tycker inte det faller så väl ut. Det som skaver hos mig är att en analytiker på CIA kan agera så naivt. Att en till synes vanlig person tror att hon kan bryta sig in hos en rysk spion och stjäla tillbaka bevis som skulle kunna ligga lagrade digitalt är mer än lovligt dumt. Alla vi som har barn och troligtvis alla andra också förstår att föräldrar skulle göra vad som helst för sina barn. Men när i den här boken kretsar nästan allt runt hennes barn. På slutet av boken tänkte jag att om hon nämner allt-för-mina-barn en gång till skriker jag rakt ut. Nej, det finns betydligt bättre spionromaner än det här.

Uppläsare: Eva Röse

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑