20 bästa uppläsarna

Näst efter frågorna om jordens uppkomst och huruvida gud finns tror jag frågan om vem som är den bästa uppläsaren av ljudböcker kommer.
Jag gjorde en sammanställning av de 15 bästa uppläsarna för 4 år sen så jag tyckte det var dags att göra en ny lista. För att kunna jämföra så har jag gått tillväga på samma sätt. Jag har lyssnat och betygsatt nästan 1400 böcker dom senaste 20 år sen. Så för att få ihop listan nere så har jag räknat ut ett medelvärde på betygen 1-5 för varje uppläsare.
För att det ska bli någorlunda rättvist så har jag dragit gränsen vid att jag måste lyssnat på minst tre böcker. I listan nedan ser ni placering, uppläsare, medelbetyg samt hur många böcker jag lyssnat på. Klicka på länken. Om du vill du se recensionerna till respektive uppläsare
Det ger följande lista.

1 Jonas Malmsjö 4,35 (46)
2 Viktor Åkerblom 4,33 (3)
3 Thomas Hanzon 4,30 (43)
4 Björn Bengtsson 4,11 (9)
5 Peder Falk 4,11 (9)
6 Peter Andersson 4,10 (21)
7 Stefan Sauk 4,05 (64)
8 Niklas Falk 4,00 (8)
9 Björn Granath 4,00 (6)
10 Jacob Nordenson 4,00 (3)
11 Maria Samuelsson 4,00 (3)
12 Ola Rapace 4,00 (3)
13 Shanti Roney 4,00 (3)
14 Christian Fex 3,89 (9)
15 Jan Waldekranz 3,88 (8)
16 Lo Kauppi 3,86 (14)
17 Tomas Bolme 3,84 (58)
18 Karin Alvtegen 3,83 (6)
19 Mattias Linderoth 3,82 (22)
20 Alexandra Rapaport 3,80 (10)

Om jag själv ska analysera listan så är jag inte särskilt förvånad att den även denna gång toppas av Jonas Malmsjö. Det, och listan i sig, speglar vilken typ av böcker jag lyssnar på och det är ju ingen hemlighet att Jonas Malmsjö ofta får dom mest populära böckerna att läsa.
Lite mer förvånad är jag över att Viktor Åkerblom ligger på en andra plats. Men om man tänker tillbaka på hans uppläsning av Shuggie Bain så fattar man det. Att Thomas Hanzon ligger på pallen beror till stor del på att jag är svag för böckerna om Evert Greens som han läser så bra.
Den observanta ser att listan endast innehåller fyra kvinnor. Det är inte bra men betydligt bättre än senaste listan då det bara var en. Det här är en fråga jag börjat tänka på de senaste åren och gör jag en ny lista om några år så hoppas och tror jag att fördelningen är jämnare.
Det här är kanske inte så vetenskapligt som det ser ut. Mina betyg bygger på en helhetsupplevelse av boken och uppläsaren så det gör ju att uppläsare som läser in ”bra” böcker gynnas på listan. Precis som uppläsare som inte läst in så många böcker. Så jag passade på att sammanställa en lista med de uppläsare som jag lyssnat mest på också.

1 Magnus Roosmann (88)
2 Reine Brynolfsson (82)
3 Torsten Wahlund (78)
4 Katarina Ewerlöf (73)
5 Stefan Sauk (64)
6 Tomas Bolme (58)
7 Jonas Malmsjö (46)
8 Anna Maria Käll (23)
9 Mattias Linderoth (22)
10 Peter Andersson (21)

Så dela gärna med dig av din lista eller varför inte skjuta ner min.

3 augusti, 2022 4

15 bästa uppläsarna

Vem är den bästa uppläsaren? Det är den eviga frågan i ljudbokskretsar och att komma fram till ett entydigt svar är nog inte möjligt. Vad som kännetecknar en bra uppläsere kan vara en behaglig röst, förmågan att ställa om mellan karaktärer men det hänger lika mycket på att rösten ska passa boken.
Så hur gör man då för att ta reda på vem som är den bästa uppläsaren? Jag har sammanställt en lista utifrån de över 1100 böcker jag lyssnat på och betygsatt de senaste 15 åren. För att det ska gå att jämföra på ett bra sätt har jag satt gränsen att jag måste ha lyssnat på minst 3 böcker för att uppläsaren ska få vara med på listan. Det gör att uppläsare med medelbetyget 5 av 5 där jag bara lyssnat på en eller två böcker faller bort. Där hittar vi uppläsare som Lennart Jähkel och Jonas Karlsson.
Nedan har ni min, efter varje namn står medelbetyget och antalet böcker jag lyssnat på men uppläsaren inom parantes.

1. Jonas Malmsjö 4,43(21)
2. Thomas Hanzon 4,33(6)
3. Peter Andersson 4,15(20)
4. Peder Falk 4,11(9)
5. Stefan Sauk 4,09(45)
6. Björn Bengtsson 4,00(7)
7. Björn Granath 4,00(6)
8. Jacob Nordenson 4,00(3)
9. Johan Rabaeus 4,00(3)
10. Maria Samuelsson 4,00(3)
11. Niklas Falk 4,00(6)
12. Ola Rapace 4,00(3)
13. Shanti Roney 4,00(3)
14. Tomas Bolme 4,00(48)
15. Christian Fex 3,89(9)

Ska jag analysera min egen lista så kan jag konstatera ett par saker:

Det går trender i vilka uppläsare som får de nya och heta titlarna. För tio år sen var det uppläsarnas grand old men Thorsten Wahlund som fick de uppdragen. Han är den uppläsare jag lyssnat på flest böcker med, 78 st. Under en period var det Stefan Sauk(45 böcker) och Katarina Ewerlöf(64 böcker) och för några år sen var det Jonas Malmsjö. Vem det är nu vet jag inte. Men en sak är säker att konkurrensen är betydligt hårdare nu än när Thorsten Wahlund var herren på täppan.

Listan speglar vilka böcker jag lyssnar på. Det finns en stor avsaknad av kvinnliga uppläsare på listan. Något som beror på att manliga inläsare oftare får läsa manliga författare som i sin tur skriver om manliga karaktärer. Det här får jag försöka ändra på genom att börja lyssna på fler kvinnliga författare.

Listan saknar många bra namn. Skulle jag få frågan vem min favorituppläsare är så skulle nog svaret vara Magnus Roosmann och han först på plats 21. Något som beror på att han läser in så pass många böcker som jag lyssnar på.

Sist måste jag påpeka att mina betyg är ett helhetsbetyg på upplevelsen, boken + uppläsaren. Vilken gör att listan kanske inte är helt korrekt, men det är den bästa sanning jag kan presentera, utifrån mina ljudboksupplevelser.

Du som läser detta har troligen en helt annan lista över favoriter. Du får gärna dela med dig av din lista i kommentarsfältet nedan.

Klicka på taggarna nedan för att se recensioner för uppläsarna.

26 augusti, 2018 13

Olle Lönnaeus – Tiggarens hand

Så skönt att få återse Jonny Lilja, Eva och Gollum och andra lite kantstötta karaktärer. I medfångar, motgångar och ibland hopplöshet får vi följa med i och kring Malmö. Jag gillar hur Lönnaeus gestaltar dem och miljöerna. Om jag ska beskriva Lönnaeus språk är det första ordet som dyker upp i huvudet smutsigt. Det låter kanske inte så bra, men Olle skriver smutsigt. Det är ett språk som inte innehåller några pastellfärger, ett språk som är riktigt bra på att beskriva smärta i stort och i smått. Allt från en mor som förlorat en son till Jonnys osäkerhet när han är kär eller rädd. Men det innehåller också så glimtar av av humor, som när dottern frågar krögaren på den sunkiga pizzerian La Gondola om dom bara har burkchampinjoner pizzorna och får svaret att ”nä inte på dom utan svamp”. Vad det gäller historien så tar den sig avstamp i det mycket aktuella ämnet bilbränder. Boken börjar med att två unga killar från stadens utsatta delar sätter eld på en bil och det visar sig att det låg en tiggare i bilen. När andra tiggare försvinner riktas sökarljuset åt andra håll, speciellt då det visar sig att tiggaren höll ett smycke med en torshammare i handen. Jag tyckte under stora delar av boken att kopplingen med torshammaren kändes lite banal men även det får sin förklaring.

Slutligen måste jag hylla Christian Fex uppläsning. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var lite ovant med den breda skånskan första gången jag hörde hans uppläsning av Lönnaeus böcker. Nu skulle jag bli upprörd om någon annan skulle läsa in böckerna. Skön skånska, men även bra när han gestaltar stockholmska SÄPO män och libanesisk krögare. Som ni förstår gillar jag den här boken.

Uppläsare: Christian Fex

Betyg:

19 augusti, 2018 0

Olle Lönnaeus – En enda sanning

Vad ryms i ett liv och hur långt är vi beredda att gå för det vi tror på? Frågan ställs på sin spets när den misslyckade Österlenkonstnären Mårten Lindgren hittas mördad, hängande från en krok i taket. Det är mitt i natten och snöstormen ylar över den skånska slätten när Joel Lindgren hittar Mårten, sin far som han inte talat med på tjugo år, hängande från en krok i taket. På väggen har någon målat med röd färg: Ghadab Allah Guds vrede. När Säpo griper en misstänkt mördare får kriminalinspektör Fatima al-Husseini hålla i förhören. Hennes möten med den trosvisse Osama al-Din blir en psykologisk maktkamp om sanning och lögn, om gott och ont. Samtidigt börjar blodsbanden som Joel trodde sig ha huggit av att dra i honom. Vem var han egentligen, fadern som Joel alltid hatat? Fifflare, smugglare, misslyckad konstnär? Ju mer han tar reda på desto otydligare blir bilden. Finns det en enda sanning eller finns det flera?

Min kommentar: Om jag i min förra recension beskrev Håkan Nessers berättarstil i färgerna gråbrunt så sprakar Olle Lönnaeus berättarstil i brandgult. Jag vet inte om det beror på Christian Fexs uppläsning på bred skånska, men det förstärker säkert intrycket. Hans uppläsning är riktigt bra, speciellt hans byte av röstläge och dialekter.
Det här är en kriminalroman till skillnad mot Lönneus andra böcker. Men han behåller sitt värma sätt att måla upp bokens alla karaktärer. Så för er som ännu inte upptäckt Olles böcker, ni har något kvar i livet.

Uppläsare: Christian Fex
Betyg:

13 september, 2012 0