Etikett: Tomas Bolme

Lena Ebervall, Per E Samulson – IB – som i inhämtning Birger

Ebervall/Samulson är kända för att skriva nutidshistoriska romaner med en levande dialoger. Men förutom det har böckerna en sak till gemensamt, huvudpersonen har drag av att vara rättshaverist. Jag återkommer till det.
Den här gången ger dom sig på en av eller kanske den största politiska skandalen i Sverige, IB affären. Det att det Socialdemokratiska partiet under mer än två årtionden åsiktsregistrerade kommunister i Sverige. När man säger/skriver det idag så låter det helt absurt. Men det är ändå inte handlingen i sig som är det mest absurda, det är arrogansen från hur dom ledande socialdemokratiska politikerna hanterade frågan. Och då är vi tillbaka till huvudpersonen, Olof Palme. Att den kanske mest kända svenska stadsministern genom tiderna kan blåljuga och handla på det sättet han gör saknar ord tycker jag.
Jag gillar deras sätt att kombinera nutidshistoria med den berättande romanformen dom använder sig av. Det gör att det känns som man är på redaktionsmötet eller på polisförhöret. Det i kombination med Tomas Bolme trygga röst så tror jag på varenda ord, även om jag vet att vissa dialoger är uppdiktade.
Ebervall/Samulson tar sig an en av Sveriges största skandaler i IB-som i inhämtning Birger. Trots att man vet hur det slutar är det ruskigt spännande och när verkligheten är skrämmande och ”dikten” är välskriven kan betyget bara bli en femma.
Uppläsare: Tomas Bolme
Betyg:

Jag och Per från Bokmässan 2022
1

20 bästa uppläsarna

Näst efter frågorna om jordens uppkomst och huruvida gud finns tror jag frågan om vem som är den bästa uppläsaren av ljudböcker kommer.
Jag gjorde en sammanställning av de 15 bästa uppläsarna för 4 år sen så jag tyckte det var dags att göra en ny lista. För att kunna jämföra så har jag gått tillväga på samma sätt. Jag har lyssnat och betygsatt nästan 1400 böcker dom senaste 20 år sen. Så för att få ihop listan nere så har jag räknat ut ett medelvärde på betygen 1-5 för varje uppläsare.
För att det ska bli någorlunda rättvist så har jag dragit gränsen vid att jag måste lyssnat på minst tre böcker. I listan nedan ser ni placering, uppläsare, medelbetyg samt hur många böcker jag lyssnat på. Klicka på länken. Om du vill du se recensionerna till respektive uppläsare
Det ger följande lista.

1 Jonas Malmsjö 4,35 (46)
2 Viktor Åkerblom 4,33 (3)
3 Thomas Hanzon 4,30 (43)
4 Björn Bengtsson 4,11 (9)
5 Peder Falk 4,11 (9)
6 Peter Andersson 4,10 (21)
7 Stefan Sauk 4,05 (64)
8 Niklas Falk 4,00 (8)
9 Björn Granath 4,00 (6)
10 Jacob Nordenson 4,00 (3)
11 Maria Samuelsson 4,00 (3)
12 Ola Rapace 4,00 (3)
13 Shanti Roney 4,00 (3)
14 Christian Fex 3,89 (9)
15 Jan Waldekranz 3,88 (8)
16 Lo Kauppi 3,86 (14)
17 Tomas Bolme 3,84 (58)
18 Karin Alvtegen 3,83 (6)
19 Mattias Linderoth 3,82 (22)
20 Alexandra Rapaport 3,80 (10)

Om jag själv ska analysera listan så är jag inte särskilt förvånad att den även denna gång toppas av Jonas Malmsjö. Det, och listan i sig, speglar vilken typ av böcker jag lyssnar på och det är ju ingen hemlighet att Jonas Malmsjö ofta får dom mest populära böckerna att läsa.
Lite mer förvånad är jag över att Viktor Åkerblom ligger på en andra plats. Men om man tänker tillbaka på hans uppläsning av Shuggie Bain så fattar man det. Att Thomas Hanzon ligger på pallen beror till stor del på att jag är svag för böckerna om Evert Greens som han läser så bra.
Den observanta ser att listan endast innehåller fyra kvinnor. Det är inte bra men betydligt bättre än senaste listan då det bara var en. Det här är en fråga jag börjat tänka på de senaste åren och gör jag en ny lista om några år så hoppas och tror jag att fördelningen är jämnare.
Det här är kanske inte så vetenskapligt som det ser ut. Mina betyg bygger på en helhetsupplevelse av boken och uppläsaren så det gör ju att uppläsare som läser in ”bra” böcker gynnas på listan. Precis som uppläsare som inte läst in så många böcker. Så jag passade på att sammanställa en lista med de uppläsare som jag lyssnat mest på också.

1 Magnus Roosmann (88)
2 Reine Brynolfsson (82)
3 Torsten Wahlund (78)
4 Katarina Ewerlöf (73)
5 Stefan Sauk (64)
6 Tomas Bolme (58)
7 Jonas Malmsjö (46)
8 Anna Maria Käll (23)
9 Mattias Linderoth (22)
10 Peter Andersson (21)

Så dela gärna med dig av din lista eller varför inte skjuta ner min.

4

Jan Guillou – Den som dödar helvetets änglar

För något år sen gick Guillou i mål med sin serie om det stora århundradet. Så därför var jag lite extra spänd på vad som komma skulle efter det. Och svaret blev någon sorts fortsättning. Vi får en berättelse berättad från Erik Pontis
horisont. Att Ponti har många gemensamma drag Guillou själv har inte varit någon hemlighet och det är något som verkligen förstärks i den här boken. Det gör att boken blir väldigt politiskt. Boken ger känslan att Guillou sitter och berättar om sin samtid med en krydda med Hamilton. Ja det finns en historia om hur Ponti och Hamilton hjälper en gammal dam men annars är det mest lösryckta betraktelser från vår samtid. Allt från pandemin, bokbranschen till storpolitik.
Nja, jag fick inget grepp om den här historien. Det känns som ett desperat försök att krama ut det sista av hans karaktärer. Nu hörde jag att det ska vara början på en serie med Ponti och Hamilton. Vi får väl hoppas att nästa bok får en bättre form, en historia som håller ihop bättre. På plussidan är Tomas Bolmes trygga fina röst i uppläsningen.
Jan Guillou har börjat på en ny serie med sin pensionsmässiga karaktärer Ponti och Hamilton. Tyvärr tycker jag Den som dödar helvetets änglar inte håller måttet med sin rörighet. Blir bara en trea från mig.
Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

0

Carl V Andersson – Statsministerns närmaste man

När Storytel original kom för ett antal år sen var serien Deadline en av de första jag lyssnade på. En politisk thriller med tidningen Deadline i centrum. Det har gått några år och jag hade nästan glömt bort den när jag blev påmind att det kommit en uppföljare.
Vi får återigen följa med reporten Alma Engström på hennes jakt på scoop. När hon börjar ställa frågor om han som kallas för stadsministerns närmaste man möts hon av tystnad och märkliga reaktioner. Något som väcker hennes intresse. Jag gillar drivet i den här boken. En av anledningarna är att man bygger historia kring en tidning vilket inte är något nytt. Vi har det ju i Millennium serien och i böckerna om Annika Bengtzon och det är ju serier med bra driv de också.
För er som brukar läsa mina recensioner vet att jag är lite svag för när man blandar in politik i handlingen. Gör man det finess så ger det en trovärdighet. Den här boken gör mig inte besviken.
Historien och driver är bra i boken, sen spritsar vi på lite grädde på anrättningen med Tomas Bolmes underbara uppläsning. Jag hade nästan glömt hur bra han läser.
Carl V Andersson är tillbaka med ännu en Storytel original i Deadline serien. Statsministerns närmaste man rör sig i maktens korridorer och bjuder på driv och spänning. En stark 4 från mig.
Uppläsare: Tomas Bolme
Betyg:

0

Jan Guillou – Slutet på historien

Efter 10 böcker har Jan Guillou kommit till Slutet på historien. En släktsaga som började med tre bröder i Norge vid förra sekelskiftet och som täcker hela 1900 talet. Vi har fått följa med över hela världen även om Europa varit navet för historien. Det har varit en spännande, lärorik och intressant historia. Så mina förhoppningar på denna sista bok var riktigt höga.
Vem som varit huvudperson i böckerna har skiftat och den här gången är det Eric Letang. Advokaten som vi har mött i andra sammanhang.
Att Guillou har blandat in sina gamla karaktärer och sig själv har vi sett i de senaste böckerna. Att han sen använder sista boken till att tycka till Expressen kan jag tycka är mindre charmigt. Men bortsett från det så är det en välberättad historia.
Jag hade förväntat mig ett något mer storslaget slut, som det blev nu känns det mest som att historien bara rann ut i sanden.
Men det gör inte så mycket när Tomas Bolmes trygga röst för oss i hamn efter den långa seglatsen som började i Bergen. Jan Guillou har nu kommit till Slutet på historien. Det blev inget bombastisk slut men det betyder inte att det inte är värt att lyssna. Historian är värd en fyra i betyg.
Uppläsare: Tomas Bolme
Betyg:

0

John Kennedy Toole – Dumskallarnas sammansvärjning

Äntligen, äntligen är den här boken slut så jag kan börja med en ny bok. Det är inte den känslan man ska ha när en bok tagit slut. Men den här boken var både lång och tråkig. Jag hade fått tips om den från någon tyckare på TV med orden ”den roligaste boken som någonsin skrivits”. Där kan vi vara överens om att vi inte ser på samma sätt vad det gäller roliga böcker. Själv tycker jag bara boken är tragisk. Bokens huvudperson Ignatius är en lat, dryg och otrevlig person som man bara ogillar. Tomas Bolme ligger på min top 5 lista över bra uppläsare, men i den här boken är han bara för mycket. Storytel har börjar med en funktion som berättar hur många som lyssnar på boken samtidigt, i det här fallet stod det att jag var den enda som lyssnade på boken. Något jag inte är speciellt förvånad över.
John Kennedy Tooles Dumskallarnas sammansvärjning må vara en klassisk humorbok, men jag tycker bara den är tråkig och tragisk. Jag brukar sällan dela ut en 1:a i betyg, men kan inte sätta något annat här.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

0

Jan Guillou – Den andra dödssynden

Serien om släkten Laurizen har kommit fram till 80-talet. Så 1968 och 70-talets Västtyska terrorism har bytts mot spekulationsekonomi, ubåtsjakt och Palmemord. Det hör att vänsteradvokat Eric Letang går det svårare att navigera dig genom tillvaron. För hur ska en socialist hantera att han blir mångmiljonär på kapitalistisk spekulation. Ja, ni hör den politiska undertonen fortsätter. Något jag uppskattar. Jag tycker att den här serien är en riktigt bra berättelse där författaren på ett snillrikt sätt väver ihop sina olika litterära universum med verkligheten. Med tanke på förra bokens sista mening hade jag hoppats på att Carl Hamilton skulle vara med i den här boken. Jo, han dyker upp men det gäller att inte blinka för då missar man det. För egen del så har ju historien kommit till den tid då man själv känner igen och upplevt händelserna som beskrivs i boken, vilket gör historien än mer intressant. Om jag förstått det hela rätt så återstår det en del till i serien. Ska bli intressant att se hur Guillou tar sitt stora verk i hamn. Slutligen vill jag sätta en fjäder i Tomas Bolmes hatt för hans lugna och behagliga uppläsning.Jan Guillou har kommit fram till 80-talet med sin serie om det stora århundradet. Den andra dödssynden får en fyra för Bolmes uppläsning och den genuint bra historien.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

0

Tobias Barkman – Jakten på en mördare, Helénmordet

Kortare böcker om spektakulära brott är en gener som har exploderat. Böcker där vi får följa polisens arbete, samhällets strömningar och ibland förövarens tankar. Jag måste erkänna att jag är svag för den här typen av böcker. Samtidigt betyder de inte att alla böcker i genren är bra. Som storkonsument har jag stött på många böcker som man bara ryckt på axlarna åt. Så det räcker inte att bara redovisa händelseförloppet.

Jag tycker att den här boken sticker ut av tre anledningar. Först för att det är ett mord, eller egentligen två, som var uppmärksammade i pressen och att det var ett mysterium under över ett decennium. Just det har boken gemensamt med många andra liknande böcker då kommer den andra saken som jag gillar med boken, maktspelet inom Skånepolisen. Det blir en maktkamp mellan det god och det onda när vi får följa kriminalkommissarie Per-Åke Åkessons resa. Från hyllad polis till att hamna i ute i kylan för att sen få sin revansch. Den tredje och sista anledningen till att gillar boken är Tomas Bolmes inläsning. Jag gillar hans lunga röst och den ger boken tyngd.

Tobias Barkmans berättelse om Jakten på en mördare, Helénmordet är en True Crime bok som sticker ut. Den får en fyra för den personliga gestaltningen av polisens kamp och Bolmes uppläsning.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

0

Jan Guillou – De som dödar drömmar sover aldrig

Nu har Brobyggarserien kommit fram till 70-talet. Ett årtionde som präglades av tyska terrorister, Vietnamkriget, Watergate och i Sverige IB affären. Den sistnämnda något som författaren själv var i högsta grad inblandad i. Som i flera av hans andra böcker gestaltas han själv av Erik Ponti. Även om det här är en roman så är det ju verkliga händelser som boken bygger på. Just IB affären är ju en händelse där verkligheten i allra högsta grad överträffar dikten. Att vi i en socialdemokratiskt Sverige kan ha en hemlig polis, utanför vår vanliga säkerhetspolis, vars uppgift är att åsiktsregistrera och buggar andra svenska medborgare. Organisation avslöjas och trots det sitter samma socialdemokrater som tillsatte organisationen kvar vid regeringsmakten. Nixon fick ju iallafall avgå efter Watergate. Jag gillade den förra boken i serien,1968. Mycket för att jag var fascinerad över engagemanget hos hela vänsterrörelsen. Visst förstår att även 70-talet också präglat av vänsteridéer samt att dom ligger Guillou varmt om hjärtat. Men till skillnad från dom första sju böckerna i serien som alla har haft olika teman så känns den här bara som en fortsättning på 1968-boken, samma huvudperson och samma vänsterrörelse. En annan sak som drar ner mitt betyg är att det är väldigt mycket juridik och rättegångar i boken. På plussidan sätter jag upp Guillous driv i språket och framförallt underbara Tomas Bolmes uppläsning. Nästa bok i serien kan bli riktigt intressant med tanke på bokens sista mening, ännu en gammal bekant på ingång.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

1

Jan Guillou – 1968

Som bokens titel har Brobyggareserien kommit fram till slutet på 60-talet. Av titeln kan man också förstå att denna sjunde del i serien handlar en hel del om vänsterpolitik. Och ja, den handlar nästan uteslutande om just vänsterpolitik. Ett ämne som författaren verkligen brinner för, vilket märks.

Om ingenjörskonsten står i centrum i de första böckerna så juridiken lite oväntat i centrum i den här boken. Han lyckas både få in invasionen i Prag, OS i Mexico City, det stora Neurosedynmålet och naturligtvis alla protesterna mot Vietnamkriget. Sin vana trogen lyckas han smyga in karaktärer från andra serier, i slutet av boken dyker Erik Ponti upp.

Ja, visst kan det bli väldigt mycket politik i den här boken, och jag kanske inte håller med i sakfrågorna man diskuterar men det är underhållande och skrivit men en stor nypa självdistans. Den här hör till en av de bästa böckerna i serien, så har du läst de andra böckerna så är den här ett måste.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

Boknr: 1025

4

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑